Herr talman! Axel Darvik har frågat mig om jag kan tänka mig att lämna förslag till riksdagen om att inrätta särskilda arbetsförmedlingar som får i specialuppdrag att hjälpa just arbetslösa akademiker.
Vidare har jag fått frågan om jag kan jobba för att det startas ett arbete för att uppmuntra nyföretagande genom råd, kunskap och finansiering för att studenter ska komma över det kritiska skedet i uppstartandet.
Det är arbetsförmedlingens grundläggande uppdrag att underlätta matchningen mellan arbetssökande och arbetsgivare. Detta gäller för akademiker liksom för alla andra arbetssökande. För att kunna ge god service måste arbetsförmedlarna bygga upp ingående kunskap om förhållandena inom olika branscher och på olika yrkesområden. Det är i detta sammanhang väsentligt att arbetsförmedlingen har goda kontakter med arbetsgivarna på den lokala arbetsmarknaden. Sådana kontakter och ingående kunskaper underlättas om förmedlarna har möjligheter att specialisera sig på olika områden.
Den lämpligaste grunden för specialisering är dock knappast den allmänna utbildningsnivån för de arbetssökande. En arbetsgivare är inte intresserad av att rekrytera en person med akademisk examen, vilken som helst, utan en person med lämplig utbildning i kombination med en yrkesinriktning. Den rationella grunden för specialisering på arbetsförmedlingen är alltså bransch och yrkesområden, inte antalet utbildningsår.
Ofta har man på större orter arbetsförmedlingskontor med olika specialinriktningar. Exempel på detta inom "akademikerområdena" är förmedlingar med inriktning på tekniker, ekonomer, inom hälso- och sjukvård och inom undervisning. Även på orter där det inte finns utrymme för särskilda specialförmedlingar är arbetsorganisationen ofta uppbyggd kring avgränsade yrkesområden. Det är alltså inte så, som Axel Darvik tycks tro, att alla arbetsförmedlingar - och alla arbetsförmedlare - har samma arbetsområden.
Möjligheterna till specialisering och god service som Axel Darvik efterfrågar är alltså i princip redan tillgodosedda. I den ansvarsfördelning som råder mellan regering och myndighet är det emellertid Ams uppgift att se till att arbetsorganisation och arbetsmetoder ständigt anpassas och utvecklas efter de behov som finns på arbetsmarknaden. Jag avser inte att urholka detta ansvar genom detaljföreskrifter om hur verksamheten ska organiseras och bedrivas. Jag utgår ifrån - och litar på - att Ams följer utvecklingen och vidtar de åtgärder - organisatoriska och metodmässiga - som krävs för att leva upp till de mål som regering och riksdag ställer upp när det gäller resultat och service.
För att säkra studenternas kunskaper om företagande och entreprenörskap redan under studietiden har regeringen gett Nutek i uppdrag att genomföra ett nationellt program för entreprenörskap i skolan. Programmet pågår under 2005-2007. I år har Nutek fördelat 42 miljoner kronor till olika projekt samt några permanenta verksamheter inom ramen för programmet. Ett av delprogrammen riktar sig till universitet och högskola. Projektförslagen från högskolorna håller över lag mycket hög kvalitet. Det handlar om inspirationsaktiviteter men också om entreprenörskap i utbildningen med högskolan som huvudman. Verksamheter som Drivhusen och Venture Cup får också stöd via Nutek.
Våren 2005 bildades Innovationsbron som tillhandahåller kapital för bolag som befinner sig i skärningspunkten mellan idé och färdig produkt. Innovationsbron arbetar bland annat med att utveckla och säkra det nationella inkubatorprogrammet, som startades av Vinnova 2003. Inkubatorer spelar en viktig roll i det forskningsrelaterade affärsskapandet. De erbjuder professionellt stöd och tillgång till tidigt riskkapital för att öka kvaliteten och antalet företag som baseras på forskningsrelaterade affärsidéer. Jag anser därmed att regeringen tar sitt ansvar i det här arbetet.