Herr talman! Saco genomförde tolv gruppsamtal i en undersökning för att undersöka just kvaliteten i arbetsförmedlingen för akademiker. En deltagare gav följande beskrivning av ett möte med arbetsförmedlingen: "När man säger att man är molekylärbiolog blir de helt blanka i ögonen på arbetsförmedlingen." En annan deltagare sade att "även om man är akademiker och kan skriva en ansökan har man inte nödvändigtvis de rätta kontakterna". Det är där förmedlingen kan göra en insats.
Många vittnar i undersökningen om den totala handfallenhet som arbetsförmedlingen visat i mötet med arbetslösa akademiker. Detta är inte ett litet problem. I oktober 2005 var 66 114 individer, akademiskt utbildade, arbetslösa. Det är en hög nivå historiskt sett. Den mattas inte jämfört med tidigare år.
Många av de arbetslösa är unga nyexaminerade akademiker. När det i dag ändå sker en anställning pratar man mycket om att rekrytera efter attityd för att sedan träna för kompetens. Man är intresserad av ett vetenskapligt förhållningssätt om man vill anställa en akademiker. Det ska vara en person som klarar av att strukturera och lösa problem.
Ändå säger Hans Karlsson att den lämpliga grunden för specialisering dock knappast är den allmänna utbildningsnivån för arbetssökande. Där tycker jag att han har helt fel. Det behövs specialiserade arbetsförmedlingar. Han som är gammal fackföreningsman borde se att arbetsmarknaden faktiskt är indelad efter utbildningsnivå. Fackförbunden LO, TCO och Saco är indelade på ett sådant sätt.
Med specialiserade arbetsförmedlingar kan de arbetslösa akademikerna få en bättre kontakt med arbetsmarknaden, bättre stöd i jobbsökandet, matchningen och i kontaktskapandet med framtida arbetsgivare, men också bättre möjligheter att skapa ett eget jobb genom att starta eget. Det är viktiga fördelar.
Ännu bättre när det gäller att starta eget är om dessa frågor kan komma in under studietiden, till exempel samla kompetens för att starta eget i något som kan kallas starta eget-byrå eller liknande och som kan finnas verksamt på lärosätet. Det kan bidra med de kontakter som behövs för att komma över uppstartsskedet. Det kan vara fråga om kontakter med banker eller att gamla affärsrävar kan utvärdera affärsidéer. Entreprenörskolor är en annan modell som jag vet kan vara framgångsrik.
Vi ser nu en ny typ av arbetslöshet. Trots att Sverige står på toppen av en högkonjunktur, trots att börsen har gått upp 29,1 % i år och trots att det finns en stark tillväxt anställs inte.
Företagen gör vinster, men de investerar inte i Sverige. Det startas inte tillräckligt många nya företag, och det skapas inte tillräckligt med nya jobb. Det är till stor del regeringens ansvar, och det är framför allt de unga akademikerna som drabbas.