Fru talman! Skolan består av både framgångar och problem.
För en hel del barn fungerar skolan alldeles utmärkt med bra lärare och kamrater. Man trivs, man lär sig och man lyckas i skolan.
För andra barn är det av olika skäl kämpigare. Man vaknar med en klump i magen inför ett kommande prov, för att man saknar vänner eller för att man helt enkelt inte hänger med i skolan.
Socialdemokraterna har beklagligtvis misslyckats med skolan.
För åtta år sedan lovade Magdalena Andersson inte bara att vi skulle få Europas lägsta arbetslöshet utan även att hon skulle se till att halvera den grova brottsligheten och halvera andelen underkända elever.
Hur har det då gått, fru talman? Jo, riktigt dåligt. Det som skulle bli Europas lägsta arbetslöshet har tvärtom blivit en av de allra högsta. Antalet gängmord och skjutningar har hittills i år satt ett oönskat nytt rekord. Häromveckan pratade man om 150 skjutningar i Sverige på lika många dagar.
Och i skolan slås ungefär lika många barn ut i dag som tidigare. Det är 16 000 barn i årskurs 9 som lämnar skolan utan ordentliga kunskaper. Mer än vart fjärde barn i årskurs 6 är underkänt i ett eller flera ämnen. Lägger vi till detta brister i studiero - många barn har till exempel hörselkåpor eller hörlurar för att över huvud taget kunna koncentrera sig - och att lärare inte fullt ut kan göra sitt viktiga arbete ser vi att Sverige med Socialdemokraterna har haft ett antal förlorade år och att vi i Sverige behöver en ny inriktning på skolpolitiken.
En bärande del i detta är, fru talman, att säkra ordning och studiero så att barnen kan koncentrera sig på lektionerna och lärarna får rätt förutsättningar att göra sitt viktiga arbete. Det handlar vidare om att ha fokus på kunskap och att gå från en elevcentrerad kunskapssyn i skolans styrdokument till att ha fokus på riktig kunskap och likvärdighet.
I dag lämnar hälften av lärarstudenterna lärarkarriären antingen under utbildningens gång eller under något av de första åren i yrket. Studenter vittnar också om att man inte känner sig fullt ut förberedd för det riktiga arbetet och saknar saker som mer praktik, ledarskap, specialpedagogik och hjälp med hur man lägger upp undervisningen. Så kan vi naturligtvis inte ha det. Vi behöver utveckla lärarutbildningen.
Vi vill också utveckla friskolesystemet. För oss är det självklart att föräldrar ska kunna välja och önska både förskola och skola. Vi måste också se till att kraftigt skärpa kraven på dem som vill starta en skola, höja kraven generellt för att få driva en skola, till exempel när det gäller saker som undervisningstid och behörigheter, styra upp styrdokument samt, inte minst, ha en bättre kontroll och inspektion av fristående skolor - och för den delen även kommunala.
Regeringen har, fru talman, lagt fram förslag till ändrade regler för finansiering av skolan. Förslagen är dåligt beredda, saknar en nödvändig beskrivning av konsekvenser och har också stora brister i sak. Regeringen har slarvat.
Det finns, fru talman, flera relevanta problem med finansieringen av skolan. Det finns exempelvis stora skillnader mellan samma gymnasieprogram i olika kommuner, utan rimliga skäl. Ett annat exempel är att den statliga finansieringen, med specialdestinerade statsbidrag, har utvärderats och bedömts ha stora brister.
Kostnaderna per elev i grundskolan varierar också kraftigt mellan kommuner. Ibland kan dessa kostnadsskillnader förklaras med saker som beläggning, lokaler och lärarlöner, men många gånger går skillnader mellan kommuner inte att förklara utan grundar sig i att man tolkar skolpengsberäkningarna på olika sätt och i att olika kommuner prioriterar olika. Därmed brister det också i likvärdighet. Ingen av de nuvarande bristerna eller skillnaderna skulle bli åtgärdade genom regeringens förslag om en differentierad skolpeng.
Det råder också brist på öppenhet. Det är svårt att få del av siffror och kunna jämföra dem mellan kommuner - de faktiska siffrorna över kostnader, bidrag och skolpeng. Jämförbarheten kan också försvåras av sådant som att kommunerna lägger upp finansieringen på väldigt olika sätt. En del har olika belopp för olika årskurser eller stadier medan andra jobbar med till exempel ett genomsnittsbelopp för respektive skolform. Vissa kommuner lägger huvuddelen i ett grundbelopp medan andra väljer att till exempel lägga en större del baserat på socioekonomiska faktorer eller i form av tilläggsbelopp.
Utredningen som ligger till grund för det här lagförslaget har försökt sig på att titta på kostnader men har omvittnade brister. Ändå ligger den till grund för lagförslaget. Sammantaget gör detta att riksdagen bör avvisa - säga nej till - de här förslagen då de har väldigt stora brister.
Vi vill i stället se till att säkra och utveckla skolans finansiering. Vi vill se mer nationell likvärdighet. Resursfördelningen ska på ett helt annat sätt än i dag vara tydlig och transparent, med bestämda riktlinjer för hur man beräknar belopp. Vi måste få bort de oförklarliga skillnader som finns mellan kommuner och mellan elever runt om i landet. En ny finansieringsmodell måste ta hänsyn till likabehandling av elever i olika skolformer men också säkra likvärdighet när det gäller de viktiga tilläggsbeloppen, som baseras på elevers olika behov. Vi vill också att det görs en ordentlig kartläggning av skolans kostnader och att det med detta som grund utvecklas nya förslag.
Slutligen, fru talman, begår Socialdemokraterna nu ett stort misstag när de väljer att fokusera på valretorik och konflikt. Det rimliga är att en regering väljer att involvera riksdagens partier i seriösa samtal om skolans stora frågor, såsom skolans finansiering.
Fru talman! Socialdemokraterna har bara stöd av en knapp tredjedel av riksdagens ledamöter. Ska man få något gjort i svensk politik handlar det om att kunna samtala med andra partier. Skolministern har inte tagit kontakt med något av de sju andra riksdagspartierna. Låt vara att hon inte vill prata med mig eller Moderaterna. Men hon har inte heller pratat med något av de andra sex av riksdagens partier för att säkra en majoritet utan i stället valt valretorik och konflikt framför att lösa problemen och ge skolans personal arbetsro. Det tycker jag är ett stort misstag.
Men, fru talman, det finns alternativ. En bred majoritet i riksdagen ser, kan vi konstatera, de problem som finns med skillnader i skolresultat mellan stad och land, mellan pojkar och flickor och mellan dem som kan respektive inte kan svenska tillräckligt bra. En bred majoritet i riksdagen samlas nu kring uppfattningen att Socialdemokraterna har slarvat med dåliga förslag. En bred majoritet enas om att skolan behöver ha en utvecklad och säkrad finansiering och att detta bör ske genom försök, i varje fall, att samla bredare majoriteter för att nå långsiktiga, breda lösningar som skapar arbetsro i skolan.
Allra sist vill jag yrka bifall till reservation nummer 4.
(Applåder)