Fru talman! I det nu aktuella betänkandet går alliansregeringen vidare med ytterligare straffskärpningar, denna gång för vapenbrott. Skälet för detta är framför allt att straffet för vapenbrott inte har ändrats på 20 år samtidigt som vi har sett förändringar i samhället som påverkar synen på just denna brottslighet. En sådan är användandet av skjutvapen.
Signalerna från rättsväsendet är tydliga. Våldsbenägna kriminella personers användning av skjutvapen ökar. Vi har också sett under senare tid att det har förekommit ett stort antal skjutningar i Stockholm, Göteborg och Malmö. Flera skjutningar bedöms dessutom vara gängrelaterade. Och i den officiella brottsstatistiken för 2013 visar man också på att andelen dödligt våld med skjutvapen har ökat. Det är en allvarlig och mycket oroväckande utveckling som vi måste stoppa. Vi i Alliansen tar detta på allra största allvar. Det är därför en angelägen fråga för oss att motverka förekomsten av illegala skjutvapen i samhället och att förhindra att de används i kriminella sammanhang.
De straffskärpningar som nu föreslås ligger också väl i linje med den skärpta syn på allvarliga våldsbrott som har präglat alliansregeringen och dess strafflagstiftning. Straffmätningsreformen från 2010 syftade till en generell höjning av straffen. Sedan dess har - det var bara för någon månad sedan - ytterligare en utredning om skärpta straffskalor för allvarliga våldsbrott överlämnats till regeringen. Arbetet fortsätter.
Fru talman! Under de gångna två mandatperioderna har alliansregeringen visat handlingskraft och målmedvetenhet i kampen mot de illegala vapnen och genomfört en rad reformer i syfte att bekämpa den grova organiserade brottsligheten och de illegala vapnen i Sverige. Redan under förra mandatperioden aviserades att ett större reformarbete på vapenområdet skulle inledas och genomföras successivt under en period framöver. Låt mig ge några exempel på detta reformarbete.
Under 2011 infördes krav på märkning av skjutvapen, vapendelar och ammunition, under straffansvar, som ett led i undertecknandet av FN:s vapenprotokoll. Syftet med vapenprotokollet var att man skulle främja, underlätta och stärka samarbetet mellan staterna för att förebygga, bekämpa och utrota olaglig tillverkning av och handel med vapen och ammunition.
Samma år beslutade regeringen att ge Tullverket och Rikspolisstyrelsen i uppdrag att gemensamt kartlägga införseln av illegala vapen samt vilket tillvägagångssätt som vapensmugglarna använder sig av. Uppdraget slutrapporterades i oktober 2012 och har bidragit till ett ökat samarbete mellan polisen och tullen, med gemensamma operativa insatser, för att man på längre sikt ska kunna minska den illegala införseln av skjutvapen till Sverige.
Den 1 juli 2012 skärptes vapenlagstiftningen ytterligare. Syftet med den lagändringen var att man ytterligare skulle skärpa synen på illegala vapen och förhindra att skjutvapen kommer till brottslig användning och att olämpliga personer får tillgång till vapen. Reglerna om grovt vapenbrott förtydligades genom att man preciserade de omständigheter som särskilt ska beaktas vid bedömandet av om ett vapenbrott är grovt. Likaså straffbelades underlåtenhet att anmäla införsel av vapen eller att utan tillstånd förvara vapen åt någon annan. Reglerna för vapenhandlare skärptes också.
Utöver detta har alliansregeringen genomfört två tillfälliga vapenamnestier under de här två mandatperioderna i syfte att samla in illegala vapen.
Det bör i detta sammanhang understrykas att samtliga tre vapenamnestier som genomförts i Sverige - 1993, 2007 och 2013 - har ägt rum under de borgerliga partiernas regeringsinnehav. Under det socialdemokratiska regeringsinnehavet 1994-2006, tolv års tid, genomfördes inte en enda.
Alliansregeringens vapenamnesti 2007 resulterade i att ca 13 000 skjutvapen, drygt 800 vapendelar och 15 ton ammunition lämnades in. Dessutom lämnades ca 10 000 legala vapen in.
Samma framgång, om inte större, rönte den vapenamnesti som genomfördes för ett år sedan. Då lämnades drygt 15 000 vapen och vapendelar och 36 ton ammunition in, detta trots den socialdemokratiska klagomuren om att tiden för inlämnande var alldeles för kort. Det är alltså en betydande mängd vapen som tagits bort från marknaden.
Herr talman! Alliansregeringen fortsätter nu på den inslagna vägen. I det betänkande vi har framför oss föreslås maxstraffet för vapenbrott höjas från ett till två år. Minimistraffet för grovt vapenbrott höjs från sex månader till ett år.
Dessutom införs en ny brottsrubricering - synnerligen grovt vapenbrott - med en straffskala på fängelse i lägst tre och högst sex år. Här ska särskilt beaktas om innehavet, överlåtelsen eller inlåningen har avsett ett stort antal vapen. Det är alltså mängden vapen som blir avgörande i bedömningen. Med dessa straffskärpningar återspeglas samhällets skärpta syn på vapenbrott bättre i straffskalorna.
De nu förslagna skärpningarna i vapenlagstiftningen tar sikte på att begränsa illegala vapen. Jag vill förtydliga detta - illegala vapen. Det är viktigt att poängtera det, inte minst eftersom det i anledning av vapenutredningen uppstod frågetecken kring fokus i vapenfrågan. Alliansregeringen har aldrig haft som syfte att försvåra för personer som ägnar sig åt jakt eller skytte. Tvärtom vill vi nu förtydliga regelverket för att underlätta deras verksamhet.
Det är de illegala vapnen och den grova organiserade brottslighetens användande av illegala vapen som har stått i fokus för alliansregeringens politik under dessa två mandatperioder.
Utöver de straffskärpningar som nu föreslås vill vi också införa nya regler när det gäller tillståndsgivningen. Från jakt- och sportskytteföreningarna har det under längre tid framkommit berättigad kritik mot att handläggningstiderna för vapenlicenser är alldeles för långa. Vi i Alliansen delar denna kritik och ser ett stort problem i att det på vissa håll tar alldeles för lång tid att handlägga vapenlicenser.
Det är inte acceptabelt att det ska gå flera månader för att få ett beslut. Det åligger Rikspolisstyrelsen att med kraft ta itu med detta problem. I samband med den nya polisorganisationen tror vi också att förutsättningarna för en snabbare process kommer att underlättas. 21 myndigheter blir då en myndighet, och det blir lättare att styra och följa upp tillståndsgivningen samt se till att regelverket tillämpas lika över hela landet. Vi hoppas därmed tillmötesgå de krav som förs fram från jakt- och sportskytteföreningarna.
Vad gäller tillståndsgivning förslås ett system med auktorisationsförfarande liknande den ordning som vi har i dag för prövningen av sammanslutningar för jakt- eller målskytte. För en sådan auktorisation krävs att sammanslutningen har en stabil organisation, en kontinuerlig skytteverksamhet och en ordning för säker vapenhantering. Ett separat register över auktoriserade sammanslutningar upprättas.
Vidare föreslås att tidsbegränsade tillstånd fortsätter att gälla under den tid då en prövning om förnyat tillstånd pågår, det vill säga även om tillståndstiden gått ut.
Herr talman! I anledning av det nyss anförda yrkar jag bifall till förslaget i betänkandet och avslag på samtliga motioner.
(Applåder)