Fru talman! För ovanlighetens skull tycks vi inte
ha motstridiga uppfattningar. Jag delar Göte Jonssons
syn på detta. Jag har också tagit del av dessa siffror
och vet att det är så. Vad jag försöker säga i interpel-
lationssvaret är att antalet bönder i primärproduktio-
nen har minskat drastiskt de senaste årtiondena på
grund av strukturomvandling och rationalisering. Det
finns indirekta effekter i livsmedelsindustrin och när
det gäller transporter, handel osv. Många blir berörda
av detta. Vi är också överens om att det varierar över
landet. På en del håll är dessa näringar vanligare än
på andra håll.
Man kan fundera över hur det blir på sikt. Det har
jag som jordbruksminister i uppdrag att göra. Det är
synnerligen aktuellt, för vi diskuterar just nu halvtid-
söversynen av EU:s jordbrukspolitik. Så småningom
ska vi diskutera politiken inför den programperiod
som börjar 2007.
Om vi tittar på hela EU-området - drar vi in kan-
didatländerna blir det ännu tydligare - ser vi att vi i
dag producerar ett överskott av mat. Antalet bönder
kommer med all sannolikhet att minska ytterligare.
Det sker kanske inte i Sverige; det beror lite grann på
vilken politik vi för. Men i länder där man ännu inte
genomgått den strukturomvandling som vi har gjort i
Sverige kommer det att bli färre jordbrukare, och man
kommer att få syssla med andra saker.
Här försöker vi föra in ett nytt perspektiv i EU-
processen. Visst producerar bönder mat - det är na-
turligtvis deras viktigaste uppgift. Men vi försöker se
att bönder också producerar andra saker. Skulle vi
göra en total avreglering av jordbruket inom EU - jag
vet inte om det finns några förespråkare för det i
denna kammare, men man hör det nämnas på andra
håll - skulle det få katastrofala följder för produktio-
nen. Produktionen skulle vara koncentrerad till vissa
delar av Sverige, och det skulle inte produceras något
på Gotland eller Öland, i Jönköpingstrakten eller i
Östersundstrakten.
Man får fråga sig om bönderna producerar någon-
ting utöver maten. Jag tycker att de gör det. De pro-
ducerar öppna landskap och våtmarker - sådant som
vi vill ha men som vi inte kan äta. Det är sådant vi
ändå tycker är viktigt. Då måste vi vara beredda att
betala för detta.
Just nu diskuterar vi intensivt hur en sådan betal-
ning ska gå till och hur man kan förändra EU:s gans-
ka komplicerade, för att uttrycka sig milt, jordbruks-
system i denna riktning, så att vi inte producerar för
mycket mat utan äter upp det vi producerar. Därut-
över är vi villiga att betala för upplevelser, skönhet,
miljö och biologisk mångfald. Den debatten tycker
jag är väldigt spännande.