Fru talman! Det är konstaterat att cykelanvändningen har minskat, och det är en av de drivkrafter som alliansregeringen har haft när den har jobbat väldigt aktivt med de här frågorna. Det är aldrig en målsättning i sig att man ska ha ett visst trafikslag, men en ökad cykling ger ett mycket positivt utslag i samhället. Det uppfyller många samhällsmål som jag sade förut.
Det är klart att man ska göra två saker samtidigt. Men det blir lite motsägelsefullt när Siv Holma säger att man då måste ha anslag. Det har vi redovisat. I den nationella planen och i länsplanerna finns det sammanlagt 3,3 miljarder under planeringsperioden. De pengarna ska naturligtvis användas, men samtidigt måste man kunna se på andra saker.
Jag tycker att det finns många bra förslag i motionerna. Det finns en massa förslag på tillkännagivande, men de fyller inget syfte eftersom regeringen jobbar exakt med de frågorna för att lösa de problemen. Då skulle vi besluta om någonting som redan händer. Den typen av beslut ska vi inte fatta i riksdagen, utan vi ska i så fall driva på något annat.
Sedan har vi detta med hur vi lägger upp olika betänkanden om olika trafikslag. Jag tycker att det är intressant att diskutera just cykling som en egen företeelse, inte minst när det gäller hållbara städer och vilken viktig roll den kan ha där, men i grunden tycker jag att man ska diskutera mycket mer trafikslagsövergripande. Transport i sig är ingen målsättning. Det är viktigare med efterfrågan av ett transportsätt och att det fyller en funktion.
Jag kan upprepa att min uppfattning är klar. Det är nog den verklighetsbild som man får rätta sig efter. Det finns 3,3 miljarder i budgeten under planeringsperioden. Alliansregeringen jobbar väldigt aktivt med en bred ansats när det gäller cykelfrågor.