Herr talman! Jag vill börja med att tacka justitie-
ministern för svaret han har gett mig.
Mitt syfte med interpellationen är att få diskutera
ett problem som berör demonstrationsrätten. Jag har
frågat ministern vilka åtgärder han avser att vidta för
att freda privatlivet hos pälsdjursfarmare. Men för att
detta ska bli mer vardagsnära låt mig måla upp en
bild av hur vissa människor kan uppleva verkligheten
i dag.
En företagare kommer hem från arbetet. Tio de-
monstranter står utanför hennes hus med plakat. Inne
väntar en upprörd familj. Telefonsvararen har med-
delanden som kan uppfattas som hotfulla. Bland pos-
ten finns brev med uttryckliga hot: "Vi ska söka upp
dig. Du ska dödas." I datorn finns e-post: "Tro inte att
du kommer undan med det lidande du orsakar. Vi
kommer efter dig snart."
Samtidigt vet företagaren att kolleger med liknan-
de företag på andra håll i landet har utsatts för brand-
bomber. En del får sina företag regelbundet vandali-
serade. Hon kan inte sova den natten. Nästa morgon
finns hennes företag omskrivet i tidningen. Hon hop-
pas att det är en mardröm som ska upphöra. Hon gör
ju inget olagligt. Hon driver ett företag, men mar-
drömmen fortsätter. Demonstranterna kommer tillba-
ka dag efter dag. Hoten via Internet och brev fortsät-
ter. Företagaren ber polisen att komma, men då är
demonstranterna borta. Polisen säger: "Vi kan inget
göra om inte demonstranterna stör ordningen eller
uppträder hotfullt."
Detta skulle kunna vara en verklighetsbeskrivning
för vissa företagare i Blekinge i dag. Då tänker jag på
pälsdjursfarmarna. Det gäller faktiskt inte bara i Ble-
kinge, men det är kanske speciellt där på grund av
den stora koncentrationen av pälsdjursfarmer.
Det positiva i ministerns svar är att ministern ut-
trycker förståelse för problemet. Ingen människa
skulle vilja uppleva sådana hot. Ministern erkänner
också att ordningslagen inte alltid är tillämplig i så-
dana fall på landsbygden. Det som jag ser som nega-
tivt är att ministern inte visar någon större ambition
att ta itu med problemet. Det handlar om att avvakta
utredningen om Göteborgskravallerna.
I regeringsformen slås fast att det allmänna ska
värna den enskildes privatliv och familjeliv. Polisen
tar sig självklart an sådana hot som kan betecknas
som olaga hot. Men så länge demonstranterna inte
uttalar något hot eller stör ordningen - i detta fall på
landsbygden - kan polisen inte göra något. Det är
detta jag vill uppmärksamma ministern på.
Är vår ordningslag inte tillräcklig? Är demonstra-
tionsfriheten för generös? Det är sådana frågor vi bör
diskutera.
Den hotbild som finns blir naturligtvis mycket
värre när man samtidigt upplever en demonstration
utanför sitt privata hem. Även om demonstrationen i
sig är fredlig och inte störande med några hot, läggs
den tillsammans med andra saker som brevhot och
telefonsamtal. Totalt sett blir det en svår psykisk
påfrestning för en i detta fall enskild person.