Fru talman! Det här är en komplicerad materia. Vi hörde Phia Andersson i sitt anförande säga att den socialdemokratiska regeringen utredde frågan om utökat meddelarskydd. Det förslaget fick omfattande remisskritik. Detta gjordes i början av 2000-talet. Man hann inte bli färdig innan man förlorade valet 2006.
Det här är en process och en debatt som har förts under lång tid. Det beror ju på att det är en komplicerad rättslig materia. Hur ska man göra för att överföra en reglering som är anpassad för offentlig verksamhet, med de särskilda förutsättningar som den verksamheten har, till den privata sektorn, som har helt andra förutsättningar? Det är därför som regeringen nu tillsätter en utredning för att återigen belysa den här frågan.
Detta tycker jag är bra. Det tycker vi alla i utskottet är bra. Det behövs, och det är viktigt.
Sedan är det viktigt att säga att det inte är så att privat driven äldreomsorg eller annan verksamhet skulle sakna tillsyn och att de som bor där skulle vara helt utlämnade åt personalens godtycke. Vi har en tillsyn, tidigare från länsstyrelserna, numera från Socialstyrelsen, som har ett ansvar för att följa upp verksamheten, att följa upp anmälningar om missförhållanden och brister och att i övrigt säkerställa att kvaliteten är god. Sedan behövs det självklart därutöver, vilket vi är överens om, olika andra ventiler för att missförhållanden ska kunna uppmärksammas. Men det är inte så att man är helt utlämnad. Det vill jag gärna slå fast.
När det gäller frågan om information vill jag säga att det är viktigt att alla anställda känner till sina demokratiska, medborgerliga rättigheter. Det är allvarligt om det finns chefer som ger andra signaler. Jag sade det senast i Norrköpings Tidningar häromdagen: Man får inte försinka utlämnandet av allmänna handlingar. Det är ett politiskt ansvar att utöva gott ledarskap i de här frågorna.