Fru talman! Jag vill tacka näringsministern för
svaret. Jag tror att vi är ganska överens om målen och
inriktningen, men vi kanske inte lika säkert är över-
ens om hur bra situationen är i dag och hur fort vi
borde gå vidare. Men vi får väl se.
I går debatterade jag villkoren för alternativa
drivmedel med finansministern, och de principiella
ståndpunkter som jag hade då räcker till i dag också. I
korthet går det ut på att låta så många blommor som
möjligt blomma. System, styrmedel och regler ska
utformas så generellt och så målinriktat som möjligt,
och man ska låta alla aktörer och alla teknologier vara
med på lika villkor.
En central punkt som finansministern återkom till
flera gånger i går var just vikten av teknisk förnyelse,
vilket är glädjande. Det stämmer också med närings-
ministerns inledning om att vi inte kan förutsäga vad
som blir intressant i framtiden och därför bör satsa på
flera olika typer av drivmedel.
I viss mening är det rätt att regeringen har satsat
på flera olika typer av drivmedel. Men det är uppen-
bart att fördelningen i dagsläget är skev och att in-
riktningen delvis måste förändras. Konkurrensen
mellan olika tekniska lösningar börjar ju redan på
forskningsstadiet.
Om jag kompletterar näringsministerns bild av
forskningssituationen för alternativa drivmedel, så
som jag förstår den, ser den ut på följande sätt:
- Etanol ur cellulosa till ett värde av 210 miljoner
kronor över sju år, alltså 30 miljoner kronor per
år. En ny pilotanläggning i Örnsköldsvik för ca
180 miljoner kronor som till största delen betalas
med olika typer av forskningsmedel.
- Etanol ur säd är i dag en kommersiell teknologi i
något slags mening. Och här sker ingen egentlig
forskning. Men verksamheten stöds med skatte-
subventioner på över 200 miljoner kronor per år.
- Beträffande biogas finns det ett nytt program på
15 miljoner kronor, som näringsministern nämn-
de, och en del övriga medel. Tekniken är dock
ganska välkänd och kommersiell i den meningen
att många kommuner har byggt eller bygger bio-
gasanläggningar. Men framför allt lägger rege-
ringen via LIP, Lokala investeringsprogrammet,
flera tiotals miljoner årligen på investeringar i bi-
ogas för fordonsdrift, och kommuner lägger
mångdubbelt mer.
Både biogas genom rötning och etanol genom jäs-
ning är känd och etablerad teknik sedan länge. Etanol
ur cellulosa har det forskats på i Sverige under kanske
20 utan att vi har nått ett tekniskt och kommersiellt
genombrott. Det är dags att pröva andra spår också.
Men det finns bara en restpost på 10 miljoner kro-
nor för forskning kring alla andra typer av drivmedel,
och det är ingen imponerande summa i sammanhang-
et. Ändå är det väl kanske i denna restpost som de
framtida lösningarna ligger.
Fortsatt forskning och utveckling kring etanol och
biogas är bra, men det får inte begränsa möjligheterna
för andra lovande typer av drivmedel. Det behövs
alltså mer resurser till området och att resurserna
öronmärks för nya projekt. Det är inte fråga om an-
tingen-eller utan både-och. Och det är viktigt att ge
den signalen till aktörerna. Ansvariga myndigheter
verkar också tycka så. Håller näringsministern med
om det? Har näringsministern några ytterligare för-
slag till hur mångfald och utveckling ska stimuleras
ytterligare i fråga om alternativa drivmedel?