Fru talman! Det är en liten men tapper skara här i
kväll. Resten av utskottsledamöterna befinner sig väl
på och utanför fotbollsplanen på Djurgården där årets
stora match går av stapeln. Må bästa lag vinna!
Fru talman! Vi ska fortsätta att debattera Sveriges
tillträde till 1996 års EU-konvention om utlämning.
Det är ju ett komplement, som Kia Andreasson sade,
till 1957 års utlämningskonvention och de två
tilläggsprotokoll som hör till denna och som syftar till
att underlätta utlämning inom EU.
Fru talman! Jag vill först yrka bifall till förslaget i
betänkandet och avslag på de reservationer som har
fogats till detsamma.
Något om förslaget i korthet.
Förslaget innebär att utlämning inte ska vägras
mellan medlemsstaterna enbart av skälet att den som
begärs utlämnad är medborgare i den anmodade sta-
ten. Medlemsstaterna får emellertid reservera sig mot
bestämmelsen och ställa upp särskilda villkor för att
lämna ut egna medborgare, men utlämning ska kunna
medges i större utsträckning än i dag. Straffnivån på
de brott som ska kunna föranleda utlämning sänks
från fängelse i mer än ett år till fängelse i sex måna-
der.
Det föreslås att utlämning av svenska medborgare
till annan EU-stat ska vara möjlig under vissa restrik-
tiva förutsättningar och villkor. Utlämning ska kunna
ske om den som begärs utlämnad vid tiden för brottet
sedan minst två år stadigvarande har vistats i den
ansökande staten eller om det är fråga om ett mycket
grovt brott. Som villkor för utlämning av en svensk
medborgare ska huvudregeln gälla att han eller hon
ska verkställa ett eventuellt straff här hemma i Sveri-
ge.
I konventionen finns också bestämmelser om av-
steg från det skydd som den s.k. specialitetsprincipen
ger, dvs. att den som utlämnats endast får dömas för
brott som har legat till grund för utlämningsbeslutet. I
artikel 10 finns bestämmelser om att den som utläm-
nats även ska kunna dömas för brott som inte ligger
till grund för utlämningsbeslutet, vilket är en föränd-
ring i jämförelse med 1957 års konvention.
När det gäller utlämning för politiska brott måste
man kanske först definiera vad politiska brott är.
Någon internationellt vedertagen definition finns inte.
I förarbetena till 1957 års utlämningslag skiljer man
mellan absolut politiska brott och relativt politiska
brott.
Absolut politiska brott är brott som riktar sig mot
staten, såsom högmålsbrott, uppror och spioneri,
medan relativa politiska brott kan vara mord och stöld
som har ett politiskt motiv.
Eftersom det i dag finns stora likheter mellan
samhälls- och rättssystemen i EU:s medlemsstater
och ett stort ömsesidigt förtroende att länderna upp-
rätthåller de demokratiska principerna är det rege-
ringens, liksom utskottets uppfattning att man inte
kan vägra utlämning vid politiska brott. Det var pre-
cis det som Kia Andreasson läste upp förut, men inte
riktigt höll med om, vilket jag gör.
Eftersom det inte finns några reservationsmöjlig-
heter i denna del kan inte Miljöpartiets motion nr 19,
yrkande 2 bifallas. Konsekvensen skulle innebära att
Sverige inte kan tillträda konventionen då detta är en
del av den politiska överenskommelsen. När det gäl-
ler brott som tangerar terrorism behandlas det i ett
annat av justitieutskottets betänkanden, som vi avgör
lite senare i dag.
I konventionstexten föreslås också att utlämning
inte får vägras på den grunden att brottet enligt
svensk lag är preskriberat. Utskottet anser det rimligt
att det är preskriptionstiden i den stat där brottet är
förövat som ska vara avgörande för möjligheten att
bevilja utlämning.
Vad den anmodade statens lagstiftning innebär i
detta avseende bör ha mindre betydelse. Jag yrkar
därför avslag även på Miljöpartiets reservation nr 2.
Propositionen och betänkandet innefattar också ett
bilateralt avtal om utlämnande mellan Sverige och
Kanada. Tillträdandet av den här konventionen kräver
en del lagändringar. Utskottet har studerat dem och
majoriteten tillstyrker. De ändringar som Lagrådet
föreslog har regeringen följt, och de flesta remissin-
stanser tillstyrker. Betänkandet är därför väl förank-
rat.
Till betänkandet har fogats två särskilda yttran-
den, ett från Miljöpartiet och ett från Vänsterpartiet.
En del i dessa yttranden känner jag en viss sympati
för, dock utan att tillstyrka. Det gäller den del där det
har fattats en politisk överenskommelse i en fråga av
stor vikt och riksdagen sedan ska behandla ärendet.
Riksdagens handlingsmöjligheter är då mycket små.
Om man inte ställer upp på den politiska överens-
kommelsen får man nämligen avstå från att tillträda
den aktuella konventionen.
Jag vet att man söker en lösning för en annan
tingens ordning, och min förhoppning är att man snart
ska finna en sådan.
Fru talman! Med detta yrkar jag än en gång bifall
till förslaget i betänkandet och avslag på reservatio-
nerna.