Fru talman! EU:s konvention om utlämning inne-
bär ändringar i den inom Europarådet år 1957 utar-
betade konventionen. Förändringarna har vi i Miljö-
partiet ansett vara så stora att vi har fogat reservatio-
ner till betänkandet, som jag härmed yrkar bifall till.
Det gäller reservationerna nr 1 under punkt 2 och nr 2
under punkt 5.
Att lämna ut människor till andra EU-stater kan
vara positivt med de begränsningar som står i kon-
ventionstexten, dvs. att en svensk medborgare ska ha
vistats under två år i ett land och då ha begått brott i
det landet. När den personen sedan åker hem ska den
personen kunna utlämnas och ställas till svar. Det är
rätt och riktigt när det gäller grova brott.
Skillnaden mot tidigare konvention är att i den ti-
digare konventionen fanns ett förbud mot utlämning
av svenska medborgare vid politiska brott. Det var
helt annorlunda när det gällde utländska medborgare
med hemvist i Sverige. De likställdes med svenska
och nordiska medborgare. Nu görs en helt ny föränd-
ring, dvs. utlänningar med hemvist i Sverige räknas
inte längre in i denna grupp. Det anmärkningsvärda är
att i den konvention som lämnades in till utskottet
saknades den bilaga där denna ändring stipuleras.
Bilagan lämnades in i ett senare skede. Det är mycket
anmärkningsvärt. Då framgår det också att det inte
går att reservera sig mot detta, utan då måste hela
konventionen avslås.
Så är det ofta med EU-konventioner. Miljöpartiet
tycker inte att det är ett bra system att det inte går att
göra några ändringar. Regeringen skriver på en kon-
vention i EU-sammanhang, sedan är det bara för oss i
riksdagen att godkänna. Det blir ingen riktig debatt
om delförslagen, och vi kan inte lägga fram viktiga
ändringsförslag. Det är fråga om ett demokratiskt
underskott - vilket vi har hävdat många gånger.
I fråga om utländska medborgare med hemvist i
Sverige upphör denna likabehandling. Likadant är det
i fråga om politiska brott, där nu dessa människor kan
lämnas ut. Betänkandetexten är lite motsägelsefull.
Ordvändningen måste uppmärksammas: "Mellan
EU:s medlemsstater finns det numera betydande
likheter i fråga om staternas samhälls- och rättssys-
tem. Inom EU finns det också ett stort ömsesidigt
förtroende. Därtill kommer att den brottslighet med
politiska inslag som i dag begås inom EU är en i
högsta grad gemensam angelägenhet. Det är därför
självklart att EU:s medlemsstater inom ramen för det
straffrättsliga samarbetet gemensamt skall försöka
hindra och bekämpa terrorism och liknande handling-
ar, även då de har en politisk bakgrund." Men en
mening längre ned står det följande: "Även fortsätt-
ningsvis bör det dock finnas ett förbud mot utlämning
av svenska medborgare för politiska brott."
Trots denna långa avsnittsförklaring ska det ändå
vara ett förbud. Utlänningar med hemvist i Sverige -
även om de har bott här väldigt länge men utan
svenskt medborgarskap - är de potentiella terrorister-
na. Det är precis så texten kan utläsas. Det är detta,
fru talman, vi i Miljöpartiet inte tycker är bra. Bilagan
och bedömningen från 1957 års konvention skulle
naturligtvis vara med.
Vi anpassar oss nu till utlämningsförfarandet i
Schengenlagstiftningen. Det är vad som står i
Schengenavtalet, och det är det som har tillkommit i
den nya bilagan, dvs. att utländska medborgare med
hemvist i Sverige inte likställs. Där har vi redan för-
bundit oss, och det smygs in i en bilaga som vi inte
har fått tillfälle att diskutera från början.
Om det i Tyskland är fråga om ett straffvärde på
ett år för ett brott för att en person ska kunna begäras
utlämnad, behöver det i svensk lagstiftning bara vara
fråga om ett straffvärde på ett halvår för motsvarande
brott för att denna person ska lämnas ut. Alltså anpas-
sar vi oss i Sverige till en annan straffskala. Det är
nästan alltid våra straffskalor som får ge vika. Om det
i Sverige hade varit fråga om ett år och i stället ett
halvår för Tyskland hade det inte varit möjligt. Det
hade blivit tvärtom.
Jag behöver inte orda mer om detta. Jag tycker att
vi skulle ha haft tillfälle att göra justeringar, att kunna
ha en riktig debatt och få till bättre skrivningar i stäl-
let för att nu anta detta som det är. Jag beklagar detta,
fru talman.
(forts.)
Ajournering
Kammaren beslutade kl. 17.59 på förslag av tal-
mannen att ajournera förhandlingarna till kl. 19.00 för
middagsuppehåll.
Återupptagna förhandlingar
Förhandlingarna återupptogs kl. 19.00.