Fru talman! Tillåt mig att börja med att hänvisa
till Lilian Virgin som här i talarstolen har redovisat
socialdemokratins syn på de frågeställningar som vi
nu har att behandla.
Det är ju så att den här frågan har vi diskuterat. Vi
fastställde bostadsbidragen och den utformning de har
i dag den 8 maj 1996. Vid det beslutet, fru talman, var
hela kammaren överens om utformningen vad beträf-
far att man skulle införa ett system som byggde på ett
preliminärt beslut och en årsinkomst. Det fanns alltså
ingen som var emot det. Det fanns reservationer, men
det var utifrån andra utgångspunkter än just det som
handlade om inkomsten.
Då kan man få intrycket här i dag att det enbart
var regeringen och socialdemokratin som stod för det
här. Det har talats om att systemet har kapsejsat, osv.
Men i grunden var Sveriges riksdag överens, alltifrån
Moderaterna till Vänsterpartiet. Man kan alltså få ett
annat intryck.
Men det är klart att det finns problem som Lilian
Virgin har redovisat här i kammaren. Vi har sagt: Låt
oss titta på det här. Statsrådet sade alldeles nyss i
frågestunden: Vi får titta på utvärderingen och kom-
ma tillbaka och försöka lösa de problem som eventu-
ellt finns när vi får ett bredare underlag.
Bostadsbidragen är en viktig del av en bostadspo-
litik. Låt mig bara konstatera i förhållande till den
debatt som nu pågår i samband med diskussionen om
våra höga hyror i Sverige att bostadsbidragen är en
viktig del i en bostadspolitik. En ensamstående lågin-
komsttagare med ett barn som har en hyreskostnad på
4 000 kr och som har det högsta bostadsbidraget får
ungefär hälften av sin hyra betald via bostadsbidrags-
systemet. Om man t.ex. skulle diskutera, som en del
gör ibland, att avskaffa bostadsbidraget och generellt
dela ut det i form av ett barnbidrag, skulle det innebä-
ra att samtliga barn i Sverige fick en barnbidragshöj-
ning på 250 kr i månaden. Det skulle alltså betyda att
den ensamstående mamman med en låg inkomst
skulle förlora ungefär 1 500 kr i månaden om man
använde det till barnbidrag i stället.
Det finns ett syfte med bostadsbidragen i Sverige.
Det har handlat om att vi inte vill ha den typen av
sociala bostäder som man har i många andra länder,
där man hänvisar låginkomsttagare till vissa bostads-
områden. I dag är det så i Sverige att man inte kan
peka ut en människa som låginkomsttagare beroende
på var människan bor någonstans. Det har varit ett
viktigt syfte med bostadsbidraget att man t.o.m. skall
kunna bo i en villa om man har en låg inkomst och
därmed få hjälp att klara av sina boendekostnader.
Det är alltså en viktig del i en bostadspolitik som inte
pekar ut människor som låginkomsttagare. Jag tror att
det är viktigt att slå fast det när man diskuterar gene-
rella metoder och en del hävdar att det här är ett led i
något slags socialbidragssystem som det inte är. Bo-
stadsbidragen är en del av en bostadspolitik som
handlar om att människor skall få möjlighet att hyra
en bostad till en någorlunda rimlig kostnad.
Vi är alltså beredda på att försöka lösa de problem
som finns. Då blir det lite konstigt för mig när man
utifrån den diskussion som tidigare har förts här säger
att man har förslag som målar ut att man löser alla
problem nu.
Det är ungefär 675 miljoner kronor som skall be-
talas tillbaka därför att man har fått för mycket i bi-
drag, utifrån de beslut som vi alla har varit överens
om.
Vår uppfattning är naturligtvis att om man har fått
för mycket pengar skall man i princip betala tillbaka
dem. Och om man har fått för lite skall man få peng-
ar. Det är det hela systemet bygger på.
Vänsterpartiet har, i varje fall på papperet, med-
verkat till en budget för det här året - en vårbudget
som tar sikte på att man skall lägga fram riktlinjer och
komma tillbaka i höst. Det blir för mig lite konstigt
när man, som Vänsterpartiet, försöker ge sken av att
man har pengar som man inte har. En sanningens
minut kommer väl även Owe Hellberg och andra i
Vänsterpartiet att få uppleva.
Dessutom undrar jag - det kanske Per Rosengren
kan svara på - om man har diskuterat de kostnader
som Owe Hellbergs motion kommer att innebära. Det
är ju inte bara att trolla.
Om det handlar om att man skall vara generösare
betyder det naturligtvis att det kostar.
Det är ju inte så att Vänsterpartiet har något kost-
nadsneutralt förslag. Det kommer naturligtvis att
kosta ett antal miljoner om man skall låta människor
slippa betala det man har fått för mycket. Det blir lite
knepigt.
Vänsterpartiet får naturligtvis vara med och ta an-
svar för detta senare. Ibland kan man fundera över att
man ju inte i debatten kan diskutera utifrån att vi
ställer upp, men ändå ha något slags förslag om att vi
skall lösa allt för alla. Jag tror att det är viktigt att
man talar om att de pengar vi har till vårt förfogande
är de vi har. Vi kan inte trolla.
Det gör det lite besvärligt för Vänsterpartiet
framöver om man inte kan stå fast vid de överens-
kommelser som gäller.