Herr talman! När det gäller kompetens för kontroller och den utsatthet som djurägare kan känna, kan jag mycket väl förstå den.
Man kan ju uppleva när man får ett besök att det i stort sett hänger på det om man kan fortsätta med sin gård. Om personen kommer vid fel tillfälle, på fel dag, kan det få stora verkningar.
Kompetensen som kontrollanterna måste besitta är någonting som vi lägger fram förslag om. Ska man ha ansvar för att kontrollera framför allt produktionsstallar eller produktionsdjur bör man besitta kompetens så att man förstår hur det är.
När det gäller en djurrättspolis eller djurskyddspolis lyfter vi fram förslaget att man har ett antal poliser som har ett större ansvar och jobbar med djurrättsfrågorna. Jag tror att det i sig kan höja kompetensen och minska en del problem.
Man ska också komma ihåg att majoriteten av djurskyddsanmälningarna inte gäller produktionsdjur utan gäller de så kallade sällskapsdjuren. Där är jag alltså inte speciellt orolig.
Jag tror att man måste lita på djurägarna mycket mer. Över huvud taget måste vi titta på djurskyddslagstiftningen mycket mer utifrån mål och inte medel. Det finns givetvis ett tolkningsföreträde där, men det intressanta är att här har vi bönder som sköter sina djur kanske 18-20 timmar om dagen. De besitter nog mer kompetens än den djurskyddshandläggare som kommer ut en timme om året. Det tror jag mycket väl.
När det gäller frågan om beteslagstiftningen lägger vi fram förslag om en betesersättning men också om att man bör diskutera lättnader när man utformar beteslagstiftningen så att den är utformad efter verkligheten och inte efter boken.