Herr talman! I grunden handlar det inte bara om anslag. Under alliansregeringens tid införde vi ett system med markbyte där vi utnyttjade statens skogsinnehav i Sveaskog. Vi har fått höra många vittnesmål om att skogsägarna tyckte att det var ett bra system.
Vi besökte Västmanland för att se på brandområdet. Där hade någon just bytt till sig statlig skog. Det var kanske ödets ironi, men det lyckades man reda upp på något sätt. Just där vittnade man om hur bra det hade varit att man kunde föra den typen av diskussioner.
Vi ska inte bara fastna i en anslagsfråga. När det gäller gammelskog vill jag vara tydlig med - och det framgår av vårt särskilda yttrande - att vi står helt bakom att det finns mycket gammelskog som vi måste bevara just för att den innehåller så mycket biologisk mångfald.
Vi får inte heller glömma bort att skogsbruket i sig blir, precis som Emma Nohrén säger, allt intensivare. Det kommer också att ställa allt högre krav på näringarna att hålla sig med ett långsiktigt hållbart skogsbruk. Jag är full av tillförsikt att man ändå vidtar många åtgärder just med tanke på den biologiska mångfalden.
Vi ska inte se ett motsatsförhållande i detta. Det stora problemet jag kan se är att det kommer att bli en så stor konkurrens om resursen skog så att vi måste kanalisera var den gör mest nytta.