Herr talman! Jag har redan svarat på frågan om forskningen. När det gäller ekosystem och naturvärden i skogen har båda parterna, staten och skogsägarna, ett stort ansvar i sammanhanget för att bevara den biologiska mångfalden. Man kan säga att företagarna i skogsnäringen går före. Vi kan se i alla de tidskrifter vi får från olika intressenter inom skogsområdet att artiklarna handlar om hållbarhet, långsiktighet och så vidare. Företagsamheten kommer att ta ett stort ansvar.
Vi talar om en höjning, inte en sänkning, av anslaget. Vi anser att inom de prioriteringar vi gör finns inte utrymme för en höjning. Det kan man ha synpunkter på. Både staten och skogsnäringen har ett ansvar.
Sedan var det frågan om kollektiva nyttigheter. Det är egentligen den del av EU-systemet som vi kan försvara. Det finns saker och ting som aldrig kan bli lönsamma. Jag tog upp mosaikmarken hemma i Bohuslän. Det är inget som kan bli lönsamt på en marknad. Konsumentperspektivet visar att det finns stora mervärden som många är beredda att betala för, men i grunden går det inte att få det lönsamt.