Fru talman! Det som skapar den specifika aktualiteten här är just den direkta inverkan det fick med skatterna som chockhöjdes på ett par månader utan föregående varsel. Det fanns i praktiken ingen möjlighet att ställa om utan att gå med förlust. Detta har forcerat läget till att gå från allvarligt till akut.
Man missar någonstans målet. Visst eldar vi kanske aningen mindre fossilt i spetslastsituationer i Sverige, men i stället gör vi oss mer beroende av import av kolkraftsproducerad el från våra grannländer. Då blir det ingen vinst för miljön i stort heller i och med att klimatet är globalt. Att man här missar insikten om vilken direkt påverkan detta hade tycker vi är tråkigt.
Sedan finns det mycket annat kopplat till de här skatterna som man också kan grotta ned sig i, men det kan behandlas i andra betänkanden. Vi tycker dock att det är väldigt centralt för förståelsen av att allt hänger ihop och att besluten får en påverkan när man redan hade effektbrist. Man hade ingången att det inte skulle bli någon påverkan, men alla sa att det ändå skulle komma att bli det. Det ledde till att problemet med kapacitetsbrist eskalerade ännu mer. Har man inte med sig den förståelsen är vi rädda för att man inte kommer att kunna lösa problemen. Risken är att man landar i andra former av suboptimering eller går fel när man inte lyckas lösa bristerna över huvud taget.
Vi kan väl nöja oss med att detta blir ett medskick. Sedan har vi förståelse för att man förhandlar i sak och kanske inte står bakom allt, men när det gäller just de här delarna har man inte signalerat att man har varit stora motståndare heller. Det gör mig lite besviken. Ser man inte de energipolitiska konsekvenserna av de skatter som har lagts på kraftvärmen blir det svårt att komma ut ur detta.