Fru talman! Jag börjar med att yrka bifall till utskottets förslag och passar på att hälsa Joar Forssell välkommen till utskottet och energidebatten. Vad mycket kul vi ska ha tillsammans framöver!
Vi ska i dag debattera elnätens funktionssätt. Till att börja med ska jag säga att vi har ett mycket säkert och stabilt elsystem i Sverige, sannolikt ett av de stabilaste i hela världen. Jag tycker att det är bra att ha sagt det, så att folk inte får det om bakfoten och missförstår debatten.
Det debatten handlar om är i mycket det rent lokala perspektivet: hur det ser ut i våra storstadsregioner och hur nätet fungerar just där. Det har ju att göra med specifika utmaningar i specifika situationer. Bakgrunden är att urbanisering, ökat företagande, fler människor och ökad elektrifiering helt enkelt har bidragit till att det blivit trångt i elnäten på lokal nivå.
Det var just detta som var regeringens fokus när man tog ett gemensamt initiativ för ungefär ett år sedan. Initiativet har handlat om en rad frågor. Den första är att öka investeringarna i näten tillsammans med nätbolagen. Det är något som är viktigt inte minst på lite längre sikt, men vi måste komma igång med investeringarna nu.
Något som den här kammaren inte har debatterat tillräckligt är flexibilitet, att öka mängden flexibla resurser i systemet, så att man kan hantera toppar och dalar.
Det handlar också om att bevara och säkra den lokala elproduktionen. På vissa talare har det låtit som att den under den här tiden har lagts ned för gott. Det stämmer inte. Det som hände var att regeringen gjorde en alldeles utmärkt kniptångsmanöver mot fossil kraftproduktion. Det är ju absurt att vi år 2019 skulle ha kvar kolkraft och fossilgas i vårt värme- och elsystem.
Regeringen gjorde en smart kniptångsmanöver. Man införde en skatt, eller snarare, om man ska vara konkret och specifik, fasade ut en fossilsubvention. Sedan tog man detta initiativ, och det innebar att vi säkrade den lokala produktionen och dessutom säkrade att den var förnybar. Detta att den skulle vara förnybar var något som Miljöpartiet var pådrivande i, vilket jag är väldigt stolt över. Slutligen uppdrog man åt myndigheterna att utreda aktörernas roller och ytterligare åtgärder. Det är detta som nu ska följas upp och analyseras.
Jag ska bara göra en utzoomning innan jag rundar av. Jag vill ändå nämna något om sommarens utmaningar - för detta var för ett år sedan. Vi har haft utmaningar även under sommaren. Jag vill nämna det. Jag vill förklara hur det ligger till, för det finns många missförstånd. Det finns de som på riktigt tror att Sverige lider av elbrist, alltså att vi på nationell nivå lider av elbrist. Det är i princip så långt från sanningen man kan komma.
Sommarens utmaning berodde egentligen på tre faktorer, eller på två huvudsakliga. Den första var att kärnkraften inte levererade. Det var kanske den viktigaste faktorn för att vi hamnade i en nödsituation i somras. Även en hel del av kraftvärmen låg nere. Ett skäl till att dessa kraftslag inte levererade var att det var ett lågt elpris. Vi hade en väldigt stor produktion från framför allt vatten och vind under hela våren. Det andra skälet handlar om rent säkerhetsmässiga aspekter på kärnkraften. Man var tvungen att stänga reaktorer eftersom de helt enkelt var farliga. Man var tvungen att genomföra nödåtgärder i själva kärnkraftverken.
Den andra stora faktorn var att man samtidigt med detta hade stora underhållsprojekt i nätet. Det gjorde att vi fick en situation där man i stor utsträckning plötsligt inte hade el i södra Sverige. Det fick ytterligare komplikationer, och det handlade om spänningen i nätet. När man inte har en lokal elproduktion förlorar man en del av den spänning som krävs för att el ska kunna föras över från norra Sverige till södra Sverige.
Det var så situationen såg ut. Det är himla viktigt att folk greppar det: att det handlar om kärnkraften och om underhåll av näten.
Om vi hade haft myndigheter som hade varit bättre på att prognostisera och på att förutspå detta hade vi kunnat undvika att hamna i den situationen. Om Svenska kraftnät hade varit framsynta, installerat spänningsstabilisatorer och jobbat mer med syntetisk svängmassa i vindkraftverken och med olika typer av roterande energimassa i systemet hade vi inte behövt hamna i denna situationen. Det är en läxa att lära, och det ska vi göra framöver.
När det gäller lokal produktion, näten, flexibilitet och lagring händer det nu saker. Tekniken utvecklas väldigt snabbt, och när vi får dessa delar på plats kommer vi att ha mycket lättare att hantera lokal kapacitetsbrist och ställa om till 100 procent förnybar elproduktion.
Förlåt att jag drog över talartiden.