Herr talman! När vi nu debatterar miljö- och jordbruksutskottets betänkande
Jakt och viltvård
är det viktigt att veta att utskottet redan 2000 konstaterade att även om beslutanderätten i jakt- och viltvårdsfrågor i huvudsak delegerats till regeringen fanns det behov av en samlad redovisning från regeringens sida till riksdagen. Miljö- och jordbruksutskottet föreslog ett tillkännagivande om att regeringen borde återkomma till riksdagen med en samlad redovisning av sitt arbete med jaktfrågor och vilka åtgärder som planerades för dessa frågor. Ännu har ingenting hänt.
Våren 2004 behandlade vi betänkandet
Skyddsjakt på rovdjur
och föreslog då beträffande skyddsjakt på initiativ av enskild utan föregående beslut av myndighet ett tillkännagivande om en samlad översyn av reglerna, bland annat 28 § jaktförordningen. Inte heller det har ännu resulterat i något konkret.
Att ännu inget hänt med anledning av dessa två tillkännagivanden är allvarligt av minst två orsaker. En är att alla de människor som, ofta ideellt, gör en stor och viktig insats genom jakt och viltvård behöver och har rätt till besked om förutsättningar och spelregler för sitt engagemang. Den andra rör förståelsen för och tilltron till den förda rovdjurspolitiken och oss politiker. Ska vi kunna öka förståelsen för rovdjurspolitiken kan vi inte ha ett regelverk som är svårtolkat och otydligt utformat.
Herr talman! Synen på våra rovdjur och då särskilt vargen är en mycket omdebatterad fråga. Debatten om rovdjurspolitiken handlar om en klassisk liberal fråga - naturvården. För Folkpartiet liberalerna är debatten angelägen och viktig. För att vi ska komma framåt måste det debattläge, eller snarare brist på konstruktivt debattklimat, som rått de senaste åren brytas. Vulgärdebatten gynnar ingen, vare sig varg eller människa. För att detta ska ske har vi alla - riksdagsledamöter, intresseorganisationer och enskilda - ett mycket stort ansvar.
Samtidigt måste vi nu finna bra metoder att möta oro, skapa vägar för snabba kontakter med myndigheter och öka kunskapen om rovdjuren. Det räcker då inte med enkel kunskapsöverföring och information, utan det krävs dialog och delaktighet i förvaltningen av de stora rovdjuren. Folkpartiet liberalerna menar att detta också måste ske särskilt i de regionala rovdjursgrupperna och i det nationella rovdjursrådet. Vi anser att det är avgörande för den fortsatta utvecklingen att man går från enbart informationsöverföring till att de blir forum för verklig diskussion som ger konkreta resultat.
Detta har nu av utskottsmajoriteten lyfts in i betänkandet under rubriken Administrativa frågor, vilket vi välkomnar. Nu är det upp till bevis, och det brådskar. Konkretion och problemlösning kommer att ge stöd för livskraftiga stammar av våra rovdjur. Folkpartiet anser att det är mycket viktigt med lokalbefolkningens stöd och acceptans för detta arbete. Vi måste också komma bort från sifferexercis och fokusera på att nå livskraftiga, jaktbara stammar även av våra rovdjur. I dagsläget med små och sårbara rovdjurstammar måste dock fokus ligga på skadeförebyggande åtgärder, snabb och bra kommunikation mellan myndigheter och lokalbefolkning samt ersättning för skador.
Herr talman! Den tjuvjakt som vi fått tydliga bevis för under året, sedan vi senast debatterade, är just nu kanske det allvarligaste hotet mot dagens rovdjursstammar. Här gäller, på samma sätt som jag inledningsvis markerade, att det är upp till bevis för regeringen att få något gjort. Mycket kraftfulla insatser krävs. Naturvårdsverkets påpekande att verket anser att regeringen bör överväga en förstärkning av polisens och tullens resurser för att förbättra möjligheterna att förebygga jaktbrott är värda att notera och jämföra med verkligheten.
Herr talman! Jag går nu över till ett sakområde från den kust som jag kommer från. Gråsälen var framför allt under 1960-talet hårt drabbad av miljögifter. På senare år har dock sälen återhämtat sig och bestånden ökat. Att bestånden har ökat har lett till problem för yrkesfisket, eftersom gråsälen tar fisk och trasar sönder fiskeredskapen. Enligt Naturvårdsverket är beståndet av gråsäl nu så pass starkt att det skulle tåla en begränsad jakt.
Jakten efter gråsäl regleras sedan 1988 genom en rekommendation av Helcom. Rekommendationen innebär att jakt bara kan accepteras om det gäller vetenskapliga undersökningar av jakteffekterna i områden med sälskador samt för att förebygga skador. Samtidigt pågår nu en diskussion inom Helcom om att ändra rekommendationen. En expertgrupp inom Helcom har uttalat sig för begränsad jakt till skydd för fisket. Det är Naturvårdsverkets uppgift att fördela kvoter på de län som drabbats hårdast.
Efter den senaste tidens skadeökning för fisket i län som inte ingår i säljaktsområdet bör detta enligt Folkpartiet liberalerna omprövas så att ytterligare län med stora problem kan ingå. Något län bör även utses till försökslän för att under noggrann kontroll och utvärdering få bedriva säljakt från båt. Redan våren 2000 tillkännagav riksdagen att regeringen i samråd med berörda myndigheter borde vidta åtgärder som gör det möjligt att bedriva någon form av jakt för att komma till rätta med de olägenheter som fiskerinäringen drabbas av till följd av den ökande sälstammen. Efter Naturvårdsverkets signaler och även uttalandena från expertgrupper i Helcom är det nu dags för regeringen att vidta de åtgärder som riksdagen efterfrågat.
Herr talman! Även på detta politikområde finns ett leveransunderskott vad gäller konkreta åtgärder som regeringen nu måste åtgärda.