Herr talman! Dagens debatt handlar om jakt och viltvård i Sverige. I historiskt perspektiv har jakten varit en fråga om överlevnad för familjen, människan och byn. I dag är jakten högt värderad som rekreation och den ger en avkopplande och meningsfull fritid för Sveriges omkring 300 000 jägare.
Det finns också ekonomi i jakten. Man har beräknat det årliga jaktvärdet, kött- och rekreationsvärdet till omkring 1 ½ miljard kronor.
Viltvården har också stor betydelse för skogsvården. Alltför stora stammar av klövvilt leder till överbetning och skador på plant- och ungskog. Det är ett hot mot virkeskvaliteten i framtidens skogar och påverkar också den biologiska mångfalden. Därför är det angeläget att man inventerar viltstammarna och försöker finna gemensamma lösningar som tillgodoser både skogsbrukarnas och jägarnas intressen.
I dagens betänkande behandlas 101 motionsyrkanden från allmänna motionstiden 2003 och 2004. Frågorna har en stor bredd. Det handlar om småviltsjakt ovanför odlingsgränsen, älgjakt, viltvårdsområden, eftersök av vilt samt djurskyddsaspekter. Antalet frågor och bredden på frågorna visar klart det stora intresset i landet och i detta hus för jakt- och viltvårdsfrågorna.
Ett flertal nu aktuella motioner tar upp frågor där riksdagen i huvudsak har delegerat beslutanderätten till regeringen och regeringens myndigheter.
Det förekommer att vilda djur orsakar ekonomiska förluster. Därför finns det enligt lagstiftningen möjligheter till skyddsjakt. Vissa av dessa frågor behandlade utskottet tidigare under mandatperioden och därför har vi i detta betänkande valt att behandla dessa frågor i en förenklad form.
Det kan nämnas att utskottet under våren 2004 beslöt om motioner om skyddsjakt på rovdjur och att regeringen skulle se över regelverket angående skyddsjakt på initiativ av enskild utan tillstånd. Denna fråga bereds nu i Regeringskansliet.
Jakten, rovdjursfrågorna, viltvården och skyddsjakten diskuteras mycket på landsbygden. Den diskussionen är många gånger ganska hätsk. Det är viktigt att den fortsatta debatten även tar hänsyn till de människor som bor på landsbygden. Det behövs säkert bättre information och mer kunskap så att vi i en bra debattform kan försöka skapa bra och uthålliga levnadsförhållanden även för människor på landsbygden.