Herr talman! Tack för anförandet, Johan Andersson! Johan Andersson är mycket engagerad i cykelfrågor. Utöver ett allmänt stort politiskt engagemang har han tagit sig särskilt an cykelnätverket här i Sveriges riksdag tillsammans med Boriana Åberg med flera. Det tycker jag är väldigt bra, för det är så trafiksituationen är. Det är många olika trafikslag som ska rymmas i samma vägområde. Och vi vill alla att cyklingen ska öka som inslag i hur vi färdas, av trängselskäl, miljöskäl och folkhälsoskäl.
Mot bakgrund av det kan vi konstatera hur det är med antalet skadade och dödade i cykeltrafik. Det är inte på något vis nuvarande regerings fel, utan det är en utveckling vi ser. Totalt sett sjönk alltså antalet dödade, men de som dödas i cykelsammanhang ökar.
Mot bakgrund av den kunskap jag vet att Johan Andersson har och att Johan Andersson företräder ett av de två regeringspartierna och är mycket engagerad i frågan är min fråga: På vilket sätt kommer engagemanget för ökad cykling och tryggare cykelmiljö att ta sig uttryck i den infrastrukturproposition som vi med sådan iver ser fram emot att få se presenterad i riksdagen i höst?