Fru talman! Sverige kan inte ensamt fylla den lucka USA lämnar efter sig. Sverige arbetar i internationella sammanhang, väldigt ofta inom EU. Vi kan få mer muskler och ge stöd genom att samarbeta med länder med liknande prioriteringar i de fall vi ser att det är nödvändigt av olika skäl. Det gäller biståndsfrågor, till exempel. Sydafrika erhöll ett stort bistånd när det gäller klimatfrågor förra året, tror jag. Man kan titta område för område.
Ett annat område som Sverige prioriterar i biståndsbudgeten är organisationer som arbetar för att stödja demokratiutveckling, mänskliga rättigheter och rättsstatens principer. Det, tillsammans med SRHR, är två grundbultar i regeringens biståndsagenda. De bidrar till att lindra nöd via det humanitära biståndet men också till att stabilisera länder som fortfarande får utvecklingsbistånd och där det även behövs andra verktyg. Länder måste själva ha viljan och förmågan att samarbeta och utvecklas. Vill man inte ens ta emot sina egna medborgare har man en lång väg att gå.
Ledamoten ställde en fråga om en fond. Det är inte aktuellt i nuläget. Regeringen har en inriktning för sin biståndspolitik. När det gäller Ukraina vet ingen av oss vad som händer nästa vecka, om tre år eller om fem år. Insatsen som vi länder i Europa och flera andra måste bistå Ukraina med kommer att vara mångårig. Kanske måste nya verktyg hittas längre fram, men just nu stöder Sveriges regering Ukraina klart och tydligt. Och det ligger i svenskt intresse att göra det.