Fru talman! Jag hade hoppats kunna ställa min fråga till Benjamin Dousa, men inte heller i år deltar han i biståndsdebatten. Det beklagar jag. Men Katarina Tolgfors representerar Moderaterna, ett regeringsparti, så jag ställer frågan till henne i stället.
Jag är ledsen, men jag vill återvända till Somaliaaffären. Det här handlar om något mer än ett enskilt projekt eller en överenskommelse.
Under lång tid har regeringen och biståndsministern försäkrat riksdagen om att det inte har funnits någon skriftlig överenskommelse mellan Sverige och Somalia. Det har sagts upprepade gånger. Jag tror att Katarina Tolgfors var med vid utrikesutskottets utfrågning när ministern på frågan om det finns något avtal svarade ”Nej, det finns inget avtal, men det finns en överenskommelse”.
Senare fick jag ett skriftligt svar på en interpellation. I det stod att det inte finns någon skriftlig överenskommelse med Somalia. Därefter hade jag en interpellationsdebatt med ministern. Då framkom det att det tydligen ändå fanns en överenskommelse men inget som var skriftligt och inget avtal.
Den senaste vändan av denna soppa framkommer i DN:s förtjänstfulla och envisa granskning. De visar att det finns ett dokument med en skriftlig överenskommelse som innehåller sju konkreta punkter. Där regleras hur svenska biståndsmedel ska användas och hur biståndet är kopplat till återvändande, till IOM och till tredje parts kanalisering.
Å ena sidan är regeringen mycket stolt över att ha kommit överens med Somalia, å andra sidan har regeringen gjort allt för att dölja att det finns en skriftlig överenskommelse. Varför, undrar jag. Om det här är en legitim och försvarbar överenskommelse, varför hemlighålla den? Varför förneka dess existens? Varför beskriva den som så känslig att den inte ska kommuniceras? Det här skulle jag vilja ha svar på.