Herr talman! Jag är naturligtvis glad över att arbetsmiljöns utveckling i Sverige under den här mandatperioden ändå har gått i rätt riktning. Det är färre arbetsplatsolyckor med frånvaro, det är färre dödsfall i arbetslivet än tidigare och den arbetsrelaterade ohälsan ser ut att vara bättre nu än de siffror ni lämnade efter er.
Är jag nöjd med det? Självklart är jag inte det. Det finns så oerhört mycket mer att göra.
Det som var utgångspunkten och är utgångspunkten för den nationella handlingsplanen är att försöka - det har vi diskuterat många gånger, men jag menar verkligen det - komplettera den kontrollerande, styrande, lagstiftande verksamheten, den som Arbetsmiljöverket fullgör med sina inspektioner, med sådana incitament och sådana styrmedel som gör att det blir en större drivkraft för de enskilda arbetsgivarna att faktiskt göra det som Sylvia Lindgren och jag vill, nämligen ta sitt arbetsgivaransvar och erbjuda sina medarbetare en god arbetsmiljö.
Vi ska ha både piska och morot, om jag får kalla det för det. Piska på de dåliga arbetsgivarna, på dem som inte sköter sig, som begår arbetsmiljöbrott eller som gör fel. De ska naturligtvis veta om det. De ska få sin inspektion, få sin bot, sitt föreläggande eller vad det kan vara. Det är absolut så. Men det räcker inte, för den arbetsmiljöpolitiken har vi kört i 30 år och det har stadigt sett lite bättre ut och lite sämre ut, lite beroende på konjunkturen. Det räcker inte för att nå ett steg längre. Vi måste göra ännu lite till.
Då är min grunduppfattning att vi måste jobba mer med moroten. Vi måste göra det lätt att göra rätt, se till att det finns sådana incitament som gör att man också omedelbart kan se i plånboken som arbetsgivare att det faktiskt lönar sig, att det är en bra idé att föregå med gott exempel. Det är en konkurrensfaktor. Det är på olika sätt en vettig företagsekonomisk idé. Då vinner både den enskilde, företaget och samhällsekonomin.
Vi kan inte ha det som det har varit hittills att uppemot 50 miljarder per år, tre fyra procent av bnp, förloras genom dålig arbetsmiljö. Det har vi baske mig - nu sade jag det igen, förlåt, herr talman - inte råd med. Vi måste se till att varje person kan gå till jobbet och känna sig tillfredsställd med att gå dit utan risk för att må dåligt eller dö.