Herr talman! Tack för svaret, arbetsmarknadsministern! Svaret visar att vi har en hel del olika uppfattningar om de här frågorna. Redan i andra stycket säger Sven Otto Littorin att "ekonomiska intressen och lönsamma företag inte står i motsatsförhållande till god arbetsmiljö". Det är för mig, herr talman, ett önsketänkande. Jag skulle önska att det var så.
Vad jag förstår håller inte Sven Otto Littorin med mig när jag påstår att arbetsgivarsidan splittras upp alltmer. Arbetsplatserna blir ofta allt mindre. Antalet underleverantörer blir allt fler. Det är inte unikt med arbetstagare som hyrs in för projekt eller tillfällig arbetsbelastning. Det har vi talat om förut här i dag. Det försvårar också det systematiska och förebyggande arbetsmiljöarbetet.
Lägg därtill att visstidsanställningarna ökar och att gruppen som inte kan göra sig förstådd på arbetsplatser accelererar. Detta sammantaget innebär naturligtvis stora påfrestningar på det funktionsdugliga och systematiska arbetsmiljöarbetet. Det är ett bekymmer. Man känner sig inte hemma på jobbet. Man är bara där tillfälligt och ingår inte i organisationen och det dagliga arbetet. Det är ett bekymmer i påverkan där arbetsmiljön har en stor betydelse.
I nästa stycke säger ministern: "Vi har ett regelverk som säkerställer att tillräcklig skyddsnivå för anställda upprätthålls." Där reagerar jag också. I gårdagens Svenska Dagbladet står det med feta rubriker: Olyckorna blir fler på arbetsplatserna. Efter flera år med färre arbetsplatsolyckor märks nu ett trendbrott. Vårens dystra facit, där bland annat två personer avled bara i förra veckan, visar en ökning på 11 procent.
En byggnadsarbetare i Kallhäll får en tre ton tung vägg över sig och avlider av sina skador. En chaufför blir överkörd av en truck i Västerås. En underhållsarbetare vid kärnkraftverket i Oskarshamn omkommer vid en olycka i en turbinhall. En anställd blir påkörd och dödad av ett tåg i tunnelbanan här i Stockholm. Dödsolyckan vid LKAB i maj är ytterligare ett tragiskt exempel samt en chaufför som blev fastklämd nu i söndags, tror jag det var. Vi ser i pressen i dag att det i går var en kvinna som omkom när hon skulle se över en lastbil och en balk föll över henne, och även ytterligare en person blev skadad.
Under 2008 inträffade 100 000 arbetsolyckor med efterföljande sjukfrånvaro. Flest olyckor anmäls av unga män. Bland kvinnor är det kvinnor över 55 år som drabbas mest. Där är det belastningsskadorna som ökar. Stressfaktorn har naturligtvis här en stor betydelse i många av fallen och den otydliga arbetsorganisationen.
Menar verkligen Sven Otto Littorin det han skriver i svaret att "vi har ett regelverk som säkerställer att tillräcklig skyddsnivå för anställda upprätthålls"? Det är min konkreta fråga, herr talman.