Herr talman! Det känns som att det blir lite rundgång i diskussionen och som att detta är frågor vi har diskuterat både en och två gånger tidigare.
Lars Hjälmered hade bara två frågor som han tycker att vi kan behålla själva men som EU kanske vill ta över. Jag tycker dock att det är betydligt fler; jag tycker snarare att det är ungefär 90 procent av alla frågor som hanteras nere i Bryssel och som man har makt över där som vi gott och väl skulle kunna klara själva. Ta bara en sådan sak som den helt makabra energiunion man ska investera så astronomiska summor i att jag knappt vågar säga dem, för om jag upprepar den siffran hamnar jag väl på Youtube i ett skämtklipp. Det är sådana otroliga summor - för en energipolitik.
Vi behöver inte överrockar från Bryssel för att klara vår energipolitik. Jag tror inte att vi behöver överrockar nere i Bryssel för att klara vår arbetsmarknadspolitik, eller ens klimatpolitik eller någonting över huvud taget. När det gäller frihandel, däremot, har jag sagt att Sverigedemokraterna är positiva. Vi vill ha en frihandelsunion, och vi vill ha europeiskt samarbete kring standarder, kanske kemikalielagstiftning och sådant som är direkt kopplat till frihandel.
Lars Hjälmered lyfte fram detta med britterna, och "kaos" och "oordning" var två ord som användes. Jag säger att EU:s maktfullkomlighet väl aldrig har visat sitt fula tryne mer än under brexitförhandlingarna, där ledarskapet på fullt allvar säger att Storbritannien måste betala 400 miljarder kronor för att ens få lämna EU. Annars sitter man inte ens vid bordet och diskuterar övergångsregler. Det är en maktdemonstration av det mest vidriga slag jag har skådat. Det är inte en union jag vill vara en del av. Jag vill ha ett nytt Europasamarbete.