Herr talman! Sverige är ett land som är väldigt beroende av handel, import och export. Vi brukar säga att ungefär hälften av vår ekonomi är kopplad till detta. Det är väldigt viktigt för många svenska företag att man producerar varor och tjänster och säljer lite varstans.
Detta gör handelspolitiken till ett väldigt viktigt svenskt intresse, och det är ett område, herr talman, där vi ofta är brett politiskt överens. Det är ett område där jag till exempel kan ge erkänsla till statsrådet Damberg och hans kolleger och den många gånger kloka inställningen när det gäller synen på handel, frihandel, WTO och så vidare.
Vi ser dock att ett av benen, nämligen Vänsterpartiet, på den trebenta pall som är regeringsunderlaget håller på att falla undan. Det är lite skakigt i den delen.
Tidigare har man diskuterat det som ibland kallas TTIP, handelsavtalet mellan Europa och USA. Vänsterpartiets ledare Sjöstedt har sagt att han vill sänka det avtalet, eftersom det är dåligt, samtidigt som vi vet att mycket av svensk utrikeshandel går i den riktningen. Samtidigt har till exempel TCO:s ordförande sagt att hanteringen av detta från Sveriges sida har varit en av de allra mest öppna processer hon har varit med om när det gäller att förhandla fram den typen av handelsavtal.
Riksdagen har nyligen fått ett så kallat CETA-avtal på sitt bord, alltså ett handelsavtal mellan Europa och Kanada. Kanada är ett av världens finaste länder. Det påminner väldigt mycket om oss själva: väl utvecklat med sunda värderingar och så vidare.
Birger Lahtis kolleger har varit ganska mycket emot den typen av handelsavtal, och då tycker jag, herr talman, att det lite grann kokar ned till en fråga som kan formuleras ungefär så här: Om man nu inte tycker att USA eller Kanada är okej, finns det då något land och något sammanhang där man kan vara för ett handelsavtal med allt vad det betyder för det svenska näringslivet?