Fru talman! Vi väntar på den kommande Kulturutredningen med översynen av kulturpolitikens inriktning. Medan vi väntar på den debatterar vi här i riksdagskammaren.
Jag utgår i dag från övergripande kulturfrågor - kultur för alla, kultur och tillväxt och jämställdheten under kulturen. Jämlikhets- och delaktighetsmålet syftar till att alla - och som jag och Centerpartiet uppfattar det är det varje enskild människa hur osynlig och arm hon än må vara - ska ha rättighet och möjlighet till delaktighet i kulturlivet, till upplevelser och till eget skapande.
Fru talman! Jag tänker stanna upp en stund vid eget skapande i dag. Någon har sagt: Det är ju så att vid djupa sorger är arbete, läsning och musik nog så bra. Men det finns något som är bättre. Försök sätta den skapande fantasin i gång, och du ska känna hur själen reser sig som en stålfjäder!
Jag känner en kvinna som sitter i sin rullstol. Hon är svårt dement och ihopkrökt. Hon har en specialgjord luta i knäet. Hon knäpper med största ansträngning på strängen med sina krökta fingrar. Ni vet hur sådana sjuka människor är. Till slut får hon fram en ton, och hennes ansikte strålar av lycka. Själen reser sig som en stålfjäder.
Jag känner också en flicka som har legat under sin filt i många år. Hon låg under filten som många psykiskt sjuka gör till dess att en pedagogisk sånglärarinna fick tag på henne och fick henne att uppfatta och förstå att hon har en sångröst. Själen reser sig som en stålfjäder.
Jag känner många fler som genom eget skapande i kulturen har kommit igenom svåra perioder i sitt liv.
Fru talman! Det sägs att vi i Sverige lever i det bästa av samhällen. Ändå blir vi allt sjukare. Vi blir deprimerade, alltmer aggressiva, arroganta och alltmer förtvivlade. Mängder av statistik visar detta. Alltmer antidepressiv medicin skrivs ut. Psykvården är överbelastad.
Sankt Görans psykakut i Stockholm har gigantiska problem. Jag har nyligen talat med överläkaren på Sankt Göran. Hon berättade då att 20 procent av alla de intagna och alla de som besöker Sankt Göran är unga människor. Det är främst flickor som skär sig, sticker sig och stoppar i sig allt ifrån droger till krossat glas. Eller också stoppar de inte i sig något alls; de slutar att äta.
Det är som en farsot. Det smittar. Flickorna upplever sig nämligen inte vara värda någonting. Därför ska de döda sig långsamt och tyna bort.
I'm not worth it
är deras motto. Det är motsatsen till den ständigt glamourösa retuscherade supersupersnygga modellen som vi varje dag ser i tv-reklamen och som viskar till oss:
Because I am worth it
.
I am a winner and you are a loser
.
Vårt samhälle har skapat två nya klasser - vinnare och förlorare. Vinn eller försvinn! Massmediekulturen bestämmer numera vår attityd till människor. Medierna, som nu har blivit den första statsmakten, bestämmer vår agenda och skapar vår dramaturgi. I mediernas dramaturgi behövs en vinnare varenda dag. Sedan slängs vinnaren i soppåsen och blir en förlorare.
Vi lever alla i en mediekultur. Vinn eller försvinn! Men var är de försvunna - de som inte orkar med kampen? I går kväll träffade jag några av dem. Föreningen Balans för psykiskt sjuka och deras anhöriga hade årsmöte. Vi talade mycket om kultur och eget skapande och om att kultur inte bara är att titta på och uppleva vad andra gör. Kultur är också vad man gör själv.
Kulturen kan läka, trösta, bota och ge nytt liv även för en människa som man ser som obotligt sjuk. Det egna skapandet får en människa på fötter igen. Här finns naturligtvis en stor tillväxtpotential för kultur.
Fru talman! Jag vill avsluta med att säga att regeringen har gett den kulturpolitiska kommittén i uppdrag att uppmärksamma sambanden mellan kultur och folkhälsa och lämna förslag till hur samspelet kan förstärkas. Vidare kommer regeringen att öka samverkan mellan kulturpolitiken och andra politikområden så att det nationella folkhälsoarbetet får större utrymme. Detta är ett avgörande steg mot en bättre framtid. Jag väntar otåligt.
Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet.
(Applåder)
I detta anförande instämde Cecilia Wikström i Uppsala (fp).