Fru talman! Människan är en berättelse, och människan äger sin berättelse. Det har vi alldeles nyss fått ett ganska underbart exempel på av min kollega Solveig Ternström.
Men för att berättelsen skulle kunna få liv kom tonen till, och musiken kom att få stor betydelse för människan och hennes utveckling. Så länge människor har levt på jorden har det funnits teater, musik och dans som en viktig beståndsdel i allas våra mänskliga liv. Det har följts oss genom årtusendena.
Vi konstaterar att kulturen är någonting djupt mänskligt som alltid har funnits och som alltid kommer att finnas. Den får oss att ta emot inspiration och kunskap och hjälper oss att orientera oss som människor i ett alltmer pluralistiskt och diversifierat samhälle. Den hjälper oss att hitta mening, förankring och mål.
I kulturutskottet är vi alla ledamöter på olika sätt besjälade av kultur och kulturens betydelse. Men förslagen och åtgärderna ser lite olika ut beroende på vilket parti man företräder och vilken ideologi man är hemma i.
Jag yrkar initialt bifall till utskottets förslag i betänkandet i dess helhet, och jag tänker något komma in på de övergripande frågor som berörs i betänkandet.
I flera motioner föreslår Socialdemokraterna att staten ska skapa tillväxt genom att satsa mer på kultur runt om i landet. Som liberal kan jag känna sympati för detta synsätt och glädjas över att man ser kulturens potential för tillväxt.
Men argumenten som förs fram är bakvända. Kulturen måste lyftas fram för att förverkliga sina egna inneboende värden och inte användas som ett medel för att uppnå andra politiska mål. Att kulturen leder till tillväxt när den är rätt nyttjad är en helt annan sak. Kulturen får aldrig vara instrumentell utan alltid ett mål i sig själv. Tillväxt skapas nämligen bara genom entreprenörers och företagares hårda arbete, och inte genom politisk ingenjörskonst.
Politikens roll är att skapa förutsättningar för att företagarna ska kunna skapa tillväxt. Den ska inte genom dekret och påbud kommendera fram denna tillväxt. I denna insikt har Folkpartiet liberalerna tillsammans med de övriga partierna inom Allians för Sverige verkat för att reglerna för sponsring ska göras om. Syftet är att underlätta viktigt samarbete mellan kultur och näringsliv till gagn och vinning för båda parter.
Fru talman! Vi stärker kulturen genom att skapa möjligheter för konstnärer att leva på sin egen konst och sin egen skapande verksamhet. Genom att utveckla stöd till olika kulturutövare runt om i landet och erbjuda arbetstillfällen som består bidrar vi till att stärka kulturen.
Det är särskilt glädjande att regeringen nu satsar på barns och ungas kulturella skapande och delaktighet. Efter åratal av socialdemokratiskt prat har det nu blivit verkstad. De fria grupperna har fått ökat stöd för långsiktiga satsningar för barn och unga. Ett nytt mål om ett integrerat barnperspektiv för alla institutioner inom kulturområdet införs, och satsningen på Skapande skola skapar nya möjligheter för ungdomar i högstadiet att uppleva professionella kulturmöten i sin vanliga skola.
Detta är, fru talman, en politik för rättvisa som kommer att bidra till att minska klyftorna i vårt land. Barns möjlighet att komma i kontakt med kultur ska inte bero på tjockleken på föräldrarnas plånböcker, deras kulturvanor, deras livsmönster, som läsvanor till exempel, utan på lika villkor ska barn och ungdomar få möta kultur på sin hemmaarena, nämligen i klassrummet. Klassresan börjar i klassrummet.
Mot bakgrund av regeringens starka satsning på skolan är det min och Folkpartiets förhoppning att det belopp på 55 miljoner kronor som har tillförts reformen Skapande skola ska bli ännu större och massivare under kommande år. Att satsa på unga människor så att de får möta ett rikt, kvalitativt kulturutbud är ingenting annat, fru talman, än att investera i framtid för Sverige.
Det finns några reservationer i betänkandet som har tagit tag i mig och engagerat mig mycket. Det är bland annat förslagen om en högtidsdag för åminnelsen av Raoul Wallenberg och Edelstam. Det var stora och viktiga gärningar som gjordes för att upprätta människovärde och rädda människor ur diktatur. Raoul Wallenbergs stora gärning var att rädda människor undan Förintelsen. Om dessa stora och viktiga uppdrag må vi aldrig upphöra att berätta.
Ett enigt utskott har även i år konstaterat att det i Sverige, till skillnad från i andra länder, inte är praxis att hedra enskilda individer med hedersmedborgarskap eller minnesdagar. Jag delar utskottets mening i den principiella frågan. Men jag öppnar för möjligheten att vi i framtiden någon gång diskuterar på vilket sätt vi ska lyfta fram de här viktiga symbolpersonerna i svensk historia på ett alldeles nytt sätt och ur ett nytt perspektiv. Nu har vi en minnesdag den 27 januari som vi firar för att hedra Förintelsens offer. Ännu under en begränsad tid har vi äran att leva tillsammans med och få hedra också överlevarna som fann sin hemvist i Sverige.
Kultur är att ta ställning för det bästa inom oss och omkring oss. Det handlar om att med kulturens hjälp upprätta goda värderingar som tolerans, idealitet och vidsynthet.
År 1940-1941 skrev poeten Paul Eluard åtta dikter som fick namnet Figure humaine, alltså människans ansikte. Det blev en hemlig dikt. Någon gång skulle jag vilja att vi betänkte att när vi diskuterar övergripande kulturfrågor blir de ofta väldigt små och inte så ideologiska. Men Eluards dikter smugglades undan, och de blev sprängkraft för frihet.
På mina skolböcker På min skolbänk och träden På sanden på snön Skriver jag ditt namn
På överraskningarnas ruta Högt ovanför tystnaden Skriver jag ditt namn
Och genom makten hos ett ord Börjar jag om mitt liv Jag föddes för att lära känna dig För att nämna dig vid namn FRIHET
Frihetstanken måste också genomsyra kulturlivet, och när vi talar om övergripande kulturfrågor får vi komma ihåg att inte fastna i detaljer. Kultur handlar om ideologi och ytterst, i förlängningen, om de goda värdena och om död och liv.