Herr talman! Riksdagen har i dag att ta ställning
till betänkandet LU2, föranlett av propositionen
1994/95:224 om barns rätt att komma till tals. Riks-
dagen har också att ta ställning till 13 motioner, varav
två väckts med anledning av propositionen och elva
under den allmänna motionstiden. Justitieutkottet har
yttrat sig och ställer sig bakom propositionen samt
yrkar avslag på motionerna L50 och L51. Till betän-
kandet finns det reservationer samt ett särskilt yttran-
de. Jag återkommer med kommentarer till dessa strax.
Frågorna om barns rätt initierades av lagutskottet
hösten 1990 genom ett tillkännagivande. Syftet med
propositionen är att skapa garantier för att barn i Sve-
rige får komma till tals i mål och ärenden i domstolar.
Någon allmän talerätt för barnen föreslås inte. Där-
emot föreslås att en bestämmelse om att rätten är
skyldig att i ärenden om vårdnad och umgänge ta
hänsyn till barnets vilja utifrån barnets ålder och
mognad införs i föräldrabalken. I föräldrabalken och i
namnlagen föreslås en bestämmelse vad gäller be-
dömningen av lämpligheten av att en adoption äger
rum respektive namnbyte. Rätten har att ta hänsyn till
att detta är förenligt med barnets bästa.
En majoritet av lagutskottet står bakom betänkan-
det. Därför tänker jag inte utveckla innehållet mer,
utan jag går direkt in på de frågor som har resulterat i
reservationer eller särskilt yttrande eller där utskottet
har gjort särskilda skrivningar. Jag kommer att göra
mina kommentarer momentvis.
Jag börjar med motion L50, där Michael Stjern-
ström och Chatrine Pålsson, båda kds, i yrkande 1
föreslagit ett tillkännagivande om talerätt för barn,
dvs. argumentations- och klagorätt. Också Tanja Lin-
derborg, Vänsterpartiet, har fört fram samma åsikt i
motion L51, yrkande 1. En reservation har lagts fram
av Vänsterpartiet och Miljöpartiet tillsammans om
detta.
Bakgrunden till utskottets och regeringen syn på
att ge barn rätt att komma till tals, men inte ge dem
talerätt, är att vi vill få till stånd samförståndslösning-
ar i familjerättsliga mål och ärenden. Orsakerna är
flera.
Vi anser att barn har rätt till bägge föräldrarna
även när föräldrarna inte lever ihop. Med talerätt är
det lätt att barnen blir en bricka i det spel som många
föräldrar går igenom t.ex. i vårdnadsmål. Barn skall
inte tvingas ta ställning för eller emot någon förälder
inför domstol. Däremot skall de i en mer barnvänlig
miljö - domstolen är många gånger inte någon vänlig
miljö ens för vuxna - av en icke inblandad peson få
hjälp med att tala om vad som är svårt. Om barnet har
en åsikt skall det sedan få möjlighet att framföra den.
I mom. 2, som handlar om de sociala målen, har
Tanja Linderborg från Vänsterpartiet och Yvonne
Ruwaida från Miljöpartiet yrkat bifall till motion L50
och motion L51, yrkande 2. Det handlar just om att ge
barnen processrätt från tolv års ålder.
Majoriteten av remissinstanserna har föreslagit att
processrätt skall gälla från 15 års ålder. Skälet till det
är att barn inte är tillräckligt mogna att föra talan på
egen hand. Att barn har talerätt i sociala mål och
ärenden enligt LVU, som bl.a. Yvonne Ruwaida var
inne på, beror på att barnen har en motpart - det all-
männa. Så är det inte enligt familjebalken och enligt
förslaget om namnlagen. Här är det den egna mam-
man och pappan som är motparten, vilka man hela
livet skall fortsätta att umgås med.
Så går jag över till frågan om den gemensamma
vårdnaden. Agne Hansson och Birgitta Carlsson, båda
c, har yrkat bifall till Ju809, yrkande 4. Motionen
handlar om insatser mot våld. Yrkande 4 handlar om
att ge barnen rätt till båda föräldrarna.
Vi anser att frågan om kontakt med båda föräld-
rarna i samband med vårdnadsutredningar tillgodoses
i propositionen genom barnets rätt att komma till tals.
I övrigt kommer det ett särskilt betänkande om
vårdnadsfrågor nästa år, och vi har att ta ställning till
det i utskottet. Det har vi också från utskottets sida
skrivit en särskilt starkt text om i betänkandet.
Så går jag vidare till frågan om kostnader för um-
gänge med barn. Tanja Linderborg från Vänsterpartiet
har yrkat bifall till motion So618, yrkande 6. Motio-
nen handlar om familjepolitiken.
Frågan om bidrag till umgängesresor kommer att
behandlas av Underhålls- och bidragsförskottsutred-
ningen, vars betänkande också kommer att behandlas
under nästa år. Också här har utskottet gjort en sär-
skilt stark skrivning.
Så kommer jag vidare till frågan om ytterligare re-
formarbete. Tanja Linderborg har i en reservation
yrkat bifall till motion L407, som handlar om att på-
börja ett lagstiftningsarbete för en barnbalk. Lagut-
skottet har tidigare när denna fråga varit uppe konsta-
terat att föräldrabalken står i överensstämmelse med
FN-konventioner, bl.a. barnkonventionen. Likaså har
utskottet konstaterat att arbetet de senaste åren mycket
starkt har varit inriktat på att ge barnen stöd också i
den svenska lagstiftningen.
Slutligen, herr talman, vill jag gå över till det sär-
skilda yttrande som gjorts av Yvonne Ruwaida. Det
handlar om upphävande av vårdnad och umgänge vid
misshandel och sexuella övergrepp.
För oss som har arbetat med dessa frågor väldigt
länge är det en självklarhet att alltid beakta barns
bästa. Mycket tack vare det fantastiska arbete som
många kvinnor har gjort vid de frivilliga kvinnorjou-
rerna och genom annat frivilligt arbete har vi sedan
70-talet sett till att barn i Sverige har det bättre än
barn i många andra länder.
Jag vill med detta, herr talman, yrka bifall till
hemställan i lagutskottets betänkande LU2, ärende 14.
Jag yrkar avslag på samtliga reservationer.