Herr talman! Så här säger femåriga lilla Mona i
Barnombudsmannens faktaskrift om barn och ung-
dom: Jag skulle vilja gå till min pappa mycket oftare.
Jag längtar efter honom. Men mamma hon vill inte
det. Hon tror att han är dum mot mig. När jag säger
att pappa är snäll, då blir mamma arg. Mamma har en
ny man. Men jag har bestämt att de inte skall få gifta
sig för jag tycker att han är dum. Han pratar så högt.
Han har tjockt och krulligt hår. Min pappa han har
slätt och rakt hår. Mamma säger att jag inte får säga
till honom att han är dum. Om jag gör det, då slutar
han att köpa godis till mig, säger mamma.
I samma skrift säger Daniel, fem år: Min pappa
skall flytta till Tunisien. Han kommer därifrån. Jag
vet inte varför han skall flytta. Jag tror att han kanske
har fler kompisar där. Men här här har han ju mig.
Herr talman! I dag lever ca 400 000 barn i Sverige
åtskilda från någon av sina föräldrar. I de flesta fall
har föräldrarna kommit fram till detta genom samför-
ståndslösningar. Det är bra. Men det finns trots allt
väldigt många fall där vårdnadsprocessen handlar om
vem av föräldrarna som skall ha rätt till barnet. Alla
vi som har gått igenom en separation vet att detta är
något oerhört smärtsamt, inte minst i de fall då det
finns barn med i bilden.
Frågor som rör vårdnad och umgänge angår i
högsta grad barnen. Därför menar jag att barnen
måste få samma möjlighet som sina föräldrar, och i
vissa fall socialnämnden, när det gäller att påverka
avgörandet i processer om vårdnad och umgänge.
Den proposition som ligger till grund för lagut-
skottets betänkande gäller ju bl.a. att skapa garantier
för barnens rätt att få komma till tals i ärenden om
vårdnad och umgänge. Jag tycker att det är ett steg i
rätt riktning, men jag vill gå litet längre genom att låta
barnen få talerätt i enlighet med vad som föreslogs i
utredningen om barnens rätt.
Enligt min uppfattning skall talerätten ses just som
en rättighetslagstiftning och inte en skyldighet för
barnen. Rättigheten bör finnas just för att barnen bör
ges en möjlighet att påverka sin egen livssituation.
Regeringens huvudargument för att inte införa talerätt
är att det skulle kunna medföra risk för att konflikten
mellan föräldrarna trappas upp. Det är möjligt, men
det synsättet bygger ju på antaganden. Jag tror att
farhågorna är överdrivna. Det skulle också kunna vara
så att om föräldrarna vet att barnet kan komma att bli
part i en process kanske de drar sig för att starta en
sådan.
Till de remissinstanser som anser att barn bör få
talerätt hör BRIS och Rädda Barnen. De organisatio-
nerna har lång och bred erfarenhet av arbete med
utsatta barn och deras inställning bör därför tillmätas
stor betydelse.
Genom att låta barnen få talerätt får de förutom en
bättre garanti för att de får komma till tals i processer
om vårdnad och umgänge också en mer central ställ-
ning i processen.
Ett annat skäl som talar för detta är ett det blir ett
mer enhetligt synsätt inom olika rättsområden. I dag
har ju barn som har fyllt 15 år processrätt i sociala
mål, dvs. de har rätt att själva föra sin egen talan i
processen. När det gäller verkställighet av beslut om
vårdnad och umgänge och i frågor om adoption och
namnärenden har barn vetorätt från tolv års ålder. Jag
kan därför inte finna något sakligt skäl till varför man
i vissa sammanhang skall tillämpa en 15-årsgräns och
i andra en 12-årsgräns.
Enligt min mening är det många 12-åringar som är
så pass erfarna och mogna att de kan ta ställning och
fatta beslut i frågor som rör dem själva. Därför anser
jag att åldersgränsen för processbehörighet i sociala
mål bör sänkas till tolv år och att åldersgränsen för
barns talerätt sätts fr.o.m. tolv års ålder.
Herr talman! Som jag tidigare nämnde lever unge-
fär 400 000 barn tillsammans med bara den ena föräl-
dern. Det är naturligtvis oerhört viktigt att varje barn
har möjlighet att ha kontakt med båda sina föräldrar.
Enligt tillgänglig statistik träffar i genomsnitt 20 % av
dessa barn den andra föräldern mer sällan än en gång i
månaden. Orsakerna kan naturligtvis vara flera. Inte
alltför sällan är det av ekonomiska skäl, som i de fall
där pappan eller mamman har flyttat till annan ort och
reskostnaderna blir för höga.
Regeringen har tyvärr ännu inte lagt fram något
förslag till lösning på det här problemet. I betänkandet
SoU 1995:26 Underhållsbidrag och bidragsförskott
föreslås bl.a. en regel om att föräldrarna skall dela på
de reskostnader som uppstår. Det tycker jag är okej i
de fall då man har inkomster så att man klarar av en
sådan kostnad. I dag är det emellertid inte alltför
ovanligt att båda föräldrarna saknar arbete. Trots
landets kärva ekonomiska läge tycker Vänsterpartiet
att det borde finnas någon form av stöd från det all-
männa till umgängesresor för att säkerställa att barnen
kan få träffa den andra föräldern.
Herr talman! I motion L 407 från den allmänna
motionstiden har Vänsterpartiet föreslagit att riksda-
gen beslutar att regeringen skall återkomma med ett
förslag till barnbalk, dvs. ett samlat regelsystem till
skydd och stöd för barnen. Vi vill också att FN:s
barnkonvention inkorporeras i en sådan lag. Inte minst
mot bakgrund av den senaste tidens uppmärksammade
utvisningsfall behövs särskilda regler för flyktingbarn
i en sådan lag.
Utskottsmajoriteten anser att det för närvarande
inte finns behov av ytterligare översynsarbete av be-
fintligt regelsystem och man pekar mycket riktigt på
att föräldrabalken har varit föremål för fortlöpande
reformering under de senaste 20 åren, naturligtvis i
akt och mening att tillgodose barnens bästa.
Tack och lov har ju synen på barn förändrats radi-
kalt under 1900-talet, och barnens rättsställning har
förbättrats väsentligt. Men lika väl som det finns en
föräldrabalk där man utgår från föräldraperspektivet
borde det, menar jag, finnas en barnbalk.
Jag är inte så naiv att jag tror att barnens ställning
på något sätt stärks bäst genom en särskild balk, lika
väl som jag inte tror att vi får en bättre miljö bara för
att vi får en miljöbalk.
Vitsen med en särskild barnbalk skulle vara att allt
som rör barnen får ett eget avsnitt i lagboken. På så
sätt tror jag att det blir mer överskådligt och mer
lättillgängligt för allmänheten - inte minst för den
yngre generationen.
Herr talman! Jag står självfallet bakom Vänster-
partiets samtliga reservationer i detta ärende, men jag
nöjer mig med att yrka bifall till reservation nr 5 till
förmån för en barnbalk.