Herr talman! Ja, det var batteriet av åtgärder som låg till grund för det förslag som man har drivit i jag vet inte hur många år.
Någonstans har man också drivit det här utifrån att försöka göra det till en konflikt, till att någon annan vill någonting annat. Det är just det jag allra mest vänder mig mot.
Det står en självgodhet i talarstolen och beskriver att "det fanns de som bara fördärvade - de som bara vill illa, de som vill människor ont! Men det finns också en godhet, och den står just nu i talarstolen."
Den där biten som är kopplad till det här, att man för in den i den politiska diskussionen och inte kan se att vi har olika ingångar i samma fråga och kanske vill lösa saker och ting på olika sätt, gör mig emellanåt riktigt förbannad. Jag vet inte om det känns eller märks, men lite så är det.
Nollvision har man sagt i talarstolen i jag vet inte hur många år. Att då inte ens ha en tanke vad det skulle innebära i nästa steg utan att för den skull gå ifrån den svenska modellen, det blir ju bara tramsigt.
Du beskrev att du satt i samtal i går, Magnus Manhammar, med inspektörer från Arbetsmiljöverket. Det måste ju finnas en tanke och en idé. Vad fyller vi det här med? Hur kommer vi åt det? Det finns inte någon i denna kammare som inte vill komma åt det, som inte vill att varenda en av de 44 som inte kom hem från jobbet förra året hade fått komma hem. Beskriv för mig de tankar och idéer som finns utan att frångå den svenska modellen! Vad ska vi fylla det här med för innehåll så att vi så småningom uppnår att alla kan komma hem från jobbet och att ingen ska behöva avlida på jobbet?
(Applåder)