Fru talman! Jag nämnde inte Storbritannien, men vi kan ta ett annat exempel, Nya Zeeland, som var först ut med att konkurrensutsätta järnvägstrafiken. Det hela slutade med att man fick återupprätta statlig järnvägstrafik eftersom de andra höll på att helt lägga ned den trafiken. Jag tycker inte att det ska behöva gå så långt i Sverige.
Jag trodde att Centerpartiet förespråkade goda kommunikationer i hela landet, att det var en del av Centerns filosofi. Nu ser vi att SJ med sitt avkastningskrav blir tvunget att prioritera de mest lönsamma delarna. När sedan Rikstrafiken inte har råd att köpa upp trafik i andra delar av landet får vi en koncentration till tätorterna, vilket strider mot de regionala mål vi varit överens om att vi ska ha.
Vi förordar inte en återgång till det gamla SJ. Vi ser framåt mot ett modernt, sammanhållet tågtrafiksystem. Det som skiljer lastbilstrafiken från järnvägstrafiken är att man till exempel kan köra om på landsvägen. Det kan man inte göra på spåret. Man måste ha en tidtabell som hänger ihop i hela landet.
Vi blev uppvaktade av Sveriges Rese- och Turistråd. Det är en bransch som politiskt inte är befryndad med oss, utan de representerar ett stort antal företag i turistbranschen. De hävdade att avregleringen av tågtrafiken var deras största hinder för att utveckla turistnäringen i Sverige. Man kunde inte ha någon framförhållning när det gällde tidtabeller, ingen hade investeringsvilja på lång sikt eftersom man inte visste om man kunde ta ansvar för trafiken. Man hittade ingen bra samordning, vilket var vad som behövdes för att kunna locka utländska och inhemska turister till de resepaket man annars så gärna ville sälja.