Fru talman! Sven Bergström undrade om Vänsterpartiet förordar en återgång till det gamla SJ. Svaret är att det gör vi inte. SJ hade på den tiden en hel del byråkrati och okänslighet gentemot både personal och gentemot sin uppdragsgivare som vi är tacksamma över att man har blivit av med.
Nej, det som vi förordar är ett SJ som ett verktyg för att nå de transportpolitiska mål som vi är överens om här i kammaren. Vi vill att SJ får dels ett utvidgat ägardirektiv, dels ett trafikeringsavtal som ser till att man inte lämnar någon del av landet för fäfot.
Vi tycker också att SJ ska få ansvar för all interregional och nationell trafik, så att SJ ska ha hand om det som Rikstrafiken i dag står för. Det är mot bakgrund av den erfarenhet man har av konkurrens på järnväg i andra länder, där ingen av dessa målsättningar som man har satt upp tidigare har uppfyllts, utan man har tvärtom fått ett sämre och dyrare trafikutbud och mindre tillförlitlighet.
Vi tycker också att verkstäder, städning och allt annat som ingår i det som behövs för att bedriva tågtrafik ska ingå i SJ:s verksamhet, så att personalen kan få rimliga arbetsvillkor och trygghet i anställningen. Anledningen till att vi vill detta är att vi inte tror att man kan skapa några större vinster på grund av konkurrensen.
Jag vill citera vad Industriförbundets dåvarande representant Lennart Hjalmarsson, som ju inte precis tillhör Vänsterpartiet, framförde vid den hearing som hölls innan SJ bolagiserades och delades upp: "En ökad konkurrens i vissa fall kan leda till försämrad effektivitet i samhällsekonomin. Ett fall av en möjlig men inte önskvärd konkurrens kan vara när en producent lägger beslag på de mest vinstgivande aktiviteterna, så kallad
cream skimming
. Detta leder under vissa förutsättningar till en lägre produktivitet och högre totala kostnader i branschen." Det här innebär att sammantaget finns ingenting att vinna på detta.