Fru talman! Jag skulle vilja rapportera från det in-
formella toppmötet i Biarritz den 13-14 oktober.
Den allvarliga krisen i Mellersta Östern kastade
självfallet sin skugga över mötet. Regeringscheferna
riktade en kraftig vädjan till de israeliska och pales-
tinska ledarna och folken att stoppa upptrappningen
av våldet och återvända till förhandlingsbordet. Jag är
därför glad att parterna deltagit i toppmötet i Sharm
el-Sheikh efter Biarritzmötet. De första rapporterna
därifrån än positiva.
Vid den avslutande lunchen deltog den nye jugo-
slaviske presidenten Kostunica. Där välkomnades den
demokratiska utvecklingen i Förbundsrepubliken
Jugoslavien. Stöd till förbundsrepubliken utlovades
på samma villkor som för andra länder i regionen.
Kostunica var optimistisk om möjligheterna att bryta
ned de gamla maktstrukturerna, och han redovisade
en öppen attityd i successionsfrågan.
EU har utlovat katastrofhjälp på 200 miljoner euro
ur EU:s biståndsreserv. Omfattningen på det mer
långsiktiga stödet till länderna på västra Balkan dis-
kuteras vidare redan den här veckan.
Stats- och regeringscheferna diskuterade även det
meddelande kommissionen lämnat om läget på olje-
marknaden. Ordförandegruppen kommer att söka
framföra EU:s gemensamma syn på läget vid det
möte mellan producentländer och konsumentländer
som äger rum den 17-19 november i Riyadh. Flerta-
let länder, däribland Sverige, har också framfört att
man vänder sig mot tanken att använda skatteinstru-
mentet för att dämpa oljepriserna. Man enades också
om att intensifiera energidialogen med Ryssland.
Kommissionen fick även tillfälle att presentera sitt
andra paket med åtgärder för att förbättra den marina
säkerheten, en fråga Frankrike med rätta prioriterar
högt. Detta fick allmänt stöd, och kommissionen
uppmanades att lägga fram förslaget om marin säker-
het så snart som möjligt.
Fru talman! Låt mig nu övergå till att redovisa de
två stora förhandlingskomplex som låg på bordet vid
toppmötet, nämligen regeringskonferensen och rät-
tighetsstadgan. Jag vill tillägga att toppmötet var
informellt till sin karaktär. Inga skrivna slutsatser
efterlämnades. Bara en muntlig uppsummering av
ordföranden gjordes. Det är naturligt att inga över-
enskommelser gjordes eftersom det inte kan göras
innan hela paketet är klart.
Regeringen anser beträffande kommissionen att
det är centralt att en medborgare från varje medlem-
sland finns representerad i kommissionen. Andra små
och medelstora länder har samma uppfattning. Stats-
ministern förklarade under toppmötet att kommissio-
nens legitimitet stärks av att den har ledamöter från
alla medlemsländer, och Sverige vill ha en väl funge-
rande och stark kommission.
De stora länderna förde å sin sida fram en modell
med ett tak för antalet ledamöter kombinerat med en
rotation av kommissionsplatserna. Ett par av de stora
länderna deklarerade att rotationen borde vara helt
jämlik och att de för sin del kunde acceptera att vara
utan ledamot i kommissionen under en tid.
Så till frågan om fördelning av rösterna i minister-
rådet. De större länderna fick ett löfte i Amsterdam
om ändrad röstviktning i utbyte mot att avstå sin
andra kommissionär. Hälften av medlemsländerna
vill ha en omviktning, medan den andra hälften öns-
kar eller vill diskutera ett system med dubbel majori-
tet, dvs. majoritet av både röster i rådet och befolk-
ning. Vi upplever dock att rörelsen går mot en om-
viktning av rösterna. Flera modeller finns i omlopp,
inklusive en svensk. Diskussionen gäller främst röst-
balansen mellan de stora länderna och övriga. Dess-
utom handlar det om huruvida Tyskland ska ges fler
röster än övriga större länder.
I regeringskonferensen diskuteras också en över-
gång till kvalificerad majoritetsomröstning för ytter-
ligare ca 40 av de 70 artiklar som i dag har besluts-
formen enhällighet. Det stora flertalet områden i
fördraget beslutas ju redan i dag med kvalificerad
majoritet. Från svensk sida ser vi det som en naturlig
utveckling att lämna enhällighetskravet på områden
som minimiregler för asyl och migration och sociala
rättigheter samt för de få återstående artiklarna inom
områdena inre marknad, industri och transporter.
Statsministern redovisade samtidigt vår negativa
hållning till att överge enhällighet bl.a. för det civil-
rättsliga samarbetet liksom på skatteområdet, möjli-
gen med undantag för frågan om samarbete mellan
myndigheter för att förhindra skatteflykt. Många
länder har svårigheter inom något av de viktigare
områdena. Men totalt sett föreligger ändå ett tryck för
övergång till kvalificerad majoritet på fler områden.
På punkten om närmare samarbete förändrades
bilden inte nämnvärt i Biarritz. En mycket stor majo-
ritet vill ta bort rätten för ett medlemsland att i den
första och tredje pelaren lyfta fram enskilda förslag
om att en grupp av länder ska kunna fördjupa samar-
betet på ett visst område och lyfta upp det till Euro-
peiska rådet för enhälligt avgörande. En stor majoritet
vill också att det ska räcka med färre deltagare än
hälften i ett närmare samarbete - den s.k. kritiska
massan. Endast några få vill mjuka upp de bakomlig-
gande kriterierna, till vilka hör att samarbetet ska vara
öppet för alla, vara en sista utväg, inte skada unionen
och medge en roll för kommissionen.
Det är viktigt att ett EU med ett stort antal med-
lemmar inte förlamas genom att några få hindrar
andra att utveckla samarbetet. Däremot är det vitalt
att det inte skapas en fast kärntrupp inom unionen och
att inte betydelsefulla samarbeten inleds utanför EU:s
ramar. Reglerna för flexibel integration måste utfor-
mas så att samarbetet är öppet för alla.
Det finns också en majoritet som kan tänka sig
regler för närmare samarbete inom utrikes- och sä-
kerhetspolitikens område. Sverige har en mycket
skeptisk inställning till behovet av närmare samarbete
i andra pelaren, vilket statsministern redovisade i
Biarritz.
Diskussionen fram till mötet i Nice i december
kommer nu att fördjupas inte minst vad avser s.k.
närmare samarbete, detaljerna i ett röstviktningssys-
tem och om enskildheterna i de artiklar där det kan bli
aktuellt att alla accepterar kvalificerad majoritet.
Det återstår alltså många svåra frågor. Jag är efter
mötet ganska övertygad om att vi kommer att nå en
överenskommelse i december om ett nytt fördrag. Vi
måste helt enkelt bli färdiga om vi vill vara säkra på
att unionen ska stå klar att vid utgången av 2002 ta
emot nya medlemmar.
Jag vill även redogöra för vad som sades om stad-
gan för fundamentala rättigheter. Den har sin upprin-
nelse i ett beslut vid Europeiska rådets möte i Köln i
juni 1999.
Den 2 oktober i år överlämnade ordföranden i det
konvent som utarbetat stadgan, den förre tyske för-
bundspresidenten Roman Herzog, den färdiga pro-
dukten till Europeiska rådet.
Genom toppmötet i Biarritz kommer nu Europa-
parlamentet, kommissionen och rådet att inbjudas att i
enlighet med sina procedurregler anta stadgan så att
den därefter högtidligen kan proklameras vid topp-
mötet i Nice i december i form av ett politiskt doku-
ment.
Det säger sig självt att tiden har varit kort för en
så grannlaga uppgift som att utarbeta en rättighets-
stadga. Den text som nu fick sitt preliminära politiska
godkännande av Europeiska rådet är resultatet av
kompromisser.
Till det positiva med texten hör att den innehåller
en kraftfull principiell markering av att EU inte bara
har ekonomiska utan också sociala, kulturella, mora-
liska och politiska mål. Stadgan betonar de gemen-
samma värderingar som samarbetet bygger på. Här
ges för första gången en samlad redovisning av de
rättigheter och principer som EU ska tillämpa och
respektera.
Ett huvudmål från regeringens sida har varit att
stadgan inte ska underminera Europarådets MR-
konvention, den europeiska konventionen om de
mänskliga rättigheterna och grundläggande friheter-
na. Här har nu en godtagbar lösning uppnåtts.
Ett annat viktigt mål har varit att se till att stadgan
inte medför någon oavsiktlig kompetensöverföring
till unionsorganen. Många av de rättigheter som
nämns i stadgan ligger utanför EU:s kompetens och
är medlemsstaternas angelägenheter. I förslaget finns
nu klara referenser till subsidiaritetsprincipen och till
nationell lag och praxis.
Jag klargjorde vid mötet att regeringens linje för-
blir att rättighetsstadgan ska antas som en politisk
deklaration. Så kommer nu också att bli fallet. Enligt
mandatet från Köln ska det därefter undersökas "om
och eventuellt på vilket sätt" stadgan ska kunna tas in
i fördragen. Ordföranden anmodade Sverige att som
inkommande ordförande leda en sådan process.
Flera medlemsländer, med stöd av kommissionen
och Europaparlamentet, argumenterade under topp-
mötet för att målet måste vara stadgans inkorporering
i fördragen. Vi anser att denna frågeställning snarast
hör hemma i och bör avgöras av en kommande rege-
ringskonferens, eller ingå i den breda informella pro-
cess som vi räknar med ska inledas efter Nice om en
lång rad framtidsfrågor.
Ett alternativ som Sverige föredrar, som vi också
framförde vid Biarritzmötet, är att ansluta de europe-
iska gemenskaperna till den europeiska konventionen
om mänskliga rättigheter. Detta fick ett brett stöd av
många länder.