Fru talman! Det är oerhört roligt att det som nu
har hänt i Serbien verkligen har hänt, att revolutionen
blev av och att den, såvitt jag kan förstå, blev oblo-
dig. Att militären och poliserna tycktes vara med på
revolutionärernas sida är också bra.
Ser utrikesministern ingen fara i att Kostunica nu
omfamnas så hårt och, som det verkar, utan förbehåll
av västvärlden? Vet vi egentligen vem han är? Vi vet
att han är nationalist, att han har varit med i krigen på
Balkan och att han enligt massmedierna också är god
vän med Karad ic. Men vad finns å andra sidan i
hans ställe? Det är min ena fråga.
När allting nu börjar bli ljusare i Serbien vet vi
också att det finns tusentals kosovoalbanska fångar i
fängelserna som inte blivit ställda inför domstol och
som är krigsbyten, om jag får använda det ordet, när
serberna drog sig tillbaka från Kosovo. Hur tänker
man nu göra när det gäller de fångarna? Det är min
andra fråga.