Hoppa till innehåll
PRESS
Swisha

Frivilligt stöd

Stöd med Swish

Stödet är frivilligt och påverkar aldrig redaktionella beslut.

Mottagare: Simon Axelsson

Lämna tomt för att välja belopp i Swish. Bankens beloppsgränser gäller.

Öppna Swish

Kontrollera att mottagarnamnet är Simon Axelsson och att beloppet stämmer i Swish innan du godkänner med BankID. Meddelande: PRESS0.

Swish till Simon Axelsson, 0761860127
Skanna QR-koden med Swish eller mobilkameran.

Du kan också öppna Swish själv och fylla i numret. Den här sidan kan inte kontrollera om en direkt Swish-betalning har genomförts. Kontrollera betalningen i Swish eller hos din bank.

Fler sätt att stödja PRESS0

Utforska PRESS0 · områden, sidor och verktyg
Anförande · kammaren

Farligt gods

SVEN-OLOF PETERSSON (c), 1993-11-10 (riksmöte 1993/94).

Talarens profil: röster, uttalanden och ansvar

Herr talman! Frågorna om farligt gods och

transport av dessa har med åren blivit alltmer

angelägna. Det finns självfallet många orsaker till

detta. Den största orsaken är nog att alltmer gods

av den här typen transporteras på våra lands- och

sjövägar runt om i landet. En annan orsak är

självfallet att godsens typ och karaktär har blivit

annorlunda med åren. Farligare och mera

komplexa ämnen transporteras nu. Det gör att vi

måste ha betydligt bättre beerdskap för att hantera

olika typer av olyckor om godset på ett eller annat

sätt skulle komma ut i naturen.

I huvudsak tänker jag här i dag tala om transport

på våra vattenvägar, i första hand på Östersjön.

Under ett antal riksmöten har jag tillsammans med

kolleger motionerat för att få till stånd bättre skydd

i Östersjöområdet om olyckan skulle vara framme.

Det gäller transporter av kemikalier, oljor och

andra ämnen som i dag faktiskt inte räknas som

farligt gods men i själva verket kan vara det.

De här motionerna har tidigare i sig inte föranlett

någon direkt åtgärd från riksdagens sida. För ett år

sedan tyckte jag dock att det var en glädjande

framgång när en motion av ungefär samma

innebörd som de jag själv har lämnat in vad gäller

anmälningsplikt om destination, färdväg osv. bifölls

och togs upp i försvarsutskottets betänkande. Man

sade att man ville få till stånd sådan anmälningsplikt

och att regeringen borde vidta åtgäder, inte minst

internationellt, för att få sådana överenskommelser

till stånd.

Vi tyckte att det här var en mycket bra början. Vi

hade hoppats på att det faktiskt skulle hända

någonting också -- att det skulle komma en reaktion

ifrån regeringskansliet och att man internationellt

skulle verka för detta.

Men tyvärr har vi inte fått det vi har hoppats på. Jag

tycker därför att det är bra att försvarsutskottet i

dagens betänkande FöU1 går vidare. Utskottet

understryker de beslut som fattades för ungefär ett

år sedan. Utskottet vill gå vidare vad gäller hela

Östersjön. Jag tycker också att det är väsentligt att

försvarsutskottet med kraft understryker vikten av

att de ansvariga fackmyndigheterna på området

verkligen tar frågorna på allvar. Det gäller inte

minst Sjöfartsverket, som i dag har det

övergripande ansvaret i denna fråga.

Det är också viktigt att understryka att

Räddningsverket naturligtvis bör vara med i

arbetet. Räddningsverket är den myndighet som

borde kunna samordna olika insatser och de olika

förutsättningar som skall gälla för transporter av

farligt gods. Jag tycker att olyckor på Östersjön

alltför ofta påminner oss om de faror som finns.

Tidigare har vi diskuterat farligt gods av typen

kemikalie- och oljetransporter. Men inte minst den

senaste olyckan vid Salvorev utanför Gotland där

ett fartyg lastat med gödningsmedel gick på grund

ger oss en ny dimension. Gödningsämnena i sig är

inte klassade som farligt gods. Fosfor och kväve är

huvudinnehållet i dessa gödningsämnen. De är

normala produkter som används i huvudsak inom

lantbruket och läggs på våra åkrar för att vi skall få

bättre grödor. Men i de koncentrationer det är

fråga om när de släpps ut på ett enda ställe i

Östersjön är de onekligen att betrakta som farligt

gods.

Det går att göra en jämförelse av vad olyckan

faktiskt betyder för miljön i Östersjön. Där vill jag

understryka att länsstyrelsen på Gotland har tagit

ett initiativ.

Länsstyrelsen noterar i sina beräkningar att denna

last på drygt 1 700 ton konstgödsel motsvarar 383

ton ren fosfor och 187 ton rent kväve. Man noterar

vidare att om fosforutsläppet, som det var fråga om

i denna fartygsolycka, skall kompenseras, skulle

det ta över 300 år med en halvering av motsvarande

utsläpp från reningsverket i Visby. Om lantbruket

på Gotland lyckas minska läckaget av fosfor från

sina 83 000 hektar åker, skulle det ändå ta 40--50 år

innan olyckan kompenseras.

Det fanns möjligheter att undvika denna katastrof.

Det fanns möjligheter att undvika olyckan om

viljan bara hade funnits. Nu är jag skarp i min kritik

av det som har hänt. Det var bärgningsförsök på

gång. Men då lasten inte betraktades formellt och

bokstavstroget som farligt gods, avstod

Sjöfartsverket från att bärga -- enligt de uppgifter

jag har fått. Jag tycker att detta är

anmärkningsvärt. Det tyder på att vi måste ta till

krafttag i dessa frågor och se till att vi inte bara får

ett sektorstänkande utan att vi får ett övergripande

samhälleligt tänkande, där inte varje myndighet ser

till sin egen roll i detta.

Östersjöns miljö och överlevnad betyder så mycket

för oss alla.

Östersjön betyder mycket för fisket. Den betyder

mycket för möjligheter till rekreation och

avkoppling. Det betyder oerhört mycket att vi har

ett friskt vatten och friska kuster som gör att det går

att långsiktigt få en ekologisk balans och ett

fungerande ekosystem i Östersjön.

Jag tycker att det är bra och positivt att

försvarsutskottet har kommit så här långt. Nu

uppmanas regeringen att ytterligare ta ett steg på

vägen, dvs. att vara än mer pådrivande i

internationella sammanhang. Här har vi från

svensk sida ett otroligt ansvar. Vi är ändock den stat

vid Östersjön som har de största intressena i

Östersjöns framtid. Därmed menar jag, inte minst

med tanke på den långa kuststräcka Sverige har

mot Östersjön, de betydande ekonomiska zonerna

och fisket i Östersjön.

Herr talman! Det är min förhoppning att detta

utskottsbetänkande och det beslut riksdagen skall

fatta under dagen skall leda till att vi på nytt tar upp

dessa frågor i internationella sammanhang, att vi på

nytt blir pådrivande i dessa frågor för att säkra

Östersjöns miljö och överlevnad. Det är fråga om

att se till att transporterna av farligt gods hanteras

på ett acceptabelt sätt och att alla de myndigheter

som är inblandade tar ett erfoderligt ansvar, inte

bara ett sektorsansvar utan ett bredare allmänt

samhällsansvar. Jag hoppas att detta beslut skall

leda till att vi snart kan se internationella

överenskommelser. Vidare skall de motioner vi

hittills har väckt inte behöva väckas i framtiden.

Därmed kan vi flytta fram positionerna så att det

blir en bättre framtid för Östersjön och

transporterna av farligt gods blir mer reglerade och

omgärdas av större säkerhetsåtgärder.

Jag vill med detta yrka bifall till utskottets

hemställan.

Debatten

Hämtad sida: 3

3 rader

Källa: Sveriges riksdag. Originalet hos riksdagen Källfil hämtad 2026-10-13.

SVEN-OLOF PETERSSON (c): Farligt gods (1993-11-10) — PRESS0