Herr talman! Låt mig först av allt visa min glädje
över utskottets behandling av min motion Fö2.
Transporter av farligt gods har ökat i antal och
kommer att öka framöver. Vad som dock inte får
öka i omfattning är riskerna med dessa transporter.
Vi borde kanske tänka i andra banor och ändra
benämningen av transportslaget till säkra
transporter av farligt gods! Detta skulle hjälpa oss
invånare att känna större förtroende för såväl
transportörer som räddningskårerna i vårt land.
Innan jag går in på betänkandet skulle jag vilja
aktualisera räddningskårernas roll i vårt land.
Deras primärinsatser i händelse av en incident med
farliga transporter är av största värde. Vi kan
arbeta fram utmärkta insatsplaner,
utbildningsdirektiv och gemensamma regler över
hela Europa samtidigt som våra kommunala
räddningskårer konstaterar att de har alldeles för
små möjligheter att göra en kraftfull primärinsats.
Det har visat sig vid flera incidenter att det är den
första insatsen som är den absolut viktigaste. Det är
vid en snabb och kraftfull insats som
lokalbefolkning och miljö kan skyddas. Jag vill
alltså göra utskottet uppmärksamt på detta och
hoppas att man i fortsättningen ger kommunerna
direktiv till att ordna insatsstyrkor med adekvat
utrustning materiellt och personellt.
Herr talman! Mina yrkanden 1 och 4 har utskottet
enats om att avstyrka. Jag anser dock att det är av
största betydelse att vi tilldelar resurser åt våra
universitet med uppdrag att forska vidare omkring
dessa, som jag ser det, ytterst riskfyllda transporter.
Min önskan är att vi i Sverige skall ligga väl framme
med en forskning och normgivning inom detta
område som verkligen kan ge skäl för säkra
transporter av farligt gods. Precis som den
föregående talaren nämnde finns det ca 270 mil kust
mot Östersjön. Det finns därför stor anledning att
se allvarligt på dessa frågor.
Hot- och riskutredningen som just håller på med
sitt arbete kommer att få några fler uppdrag. Jag
vill trycka på att man inte glömmer bort forskning
och utbildning. Det är särskilt viktigt att en
gemensam utbildning och gemensamma spelregler
finns inom detta område. Det måste vara enkelt att
hitta regler och förutsättningar för transport av
olika godsslag. Detta skulle våra universitet få i
uppdrag under en tid då vi dels skall satsa på
utbildning, dels har en lågkonjunktur som tacksamt
ropar efter och tar emot allt som ger mer och
betydelsefulla arbetsinsatser.
Herr talman, med anledning av min motion Fö715
vill jag ännu en gång ta tillfället i akt och
understryka vikten av att högskolor och andra
organ får fortsatt stimulans till fortsatt
utvecklingsarbete. Även om utskottet inte ställer
sig bakom motionen genom att yrka bifall, hoppas
och tror jag att utskottets kontakter med
Räddningsverket kommer att resultera i konkreta
insatser till förmån för forskning och utbildning, så
att vi når säkra transporter av farligt gods.
Det är, och kan komma att bli i ännu högre grad,
en ödesfråga för oss. Vi har inte råd att spela roulett
med dessa transporter som kula, och vi har inte råd
att låta våra storstäders befolkning av arbetande,
handlande människor vara insatserna i detta
riskbenägna spel.
Herr talman, låt mig avslutningsvis göra en appel
till förmån för säkrare transporter av farligt gods.
Vi i riksdagen kan -- och det skall vi utnyttja -- driva
på i dessa viktiga frågor. Vi skall ta vårt ansvar
genom att ge transportörer och tillverkare klara
spelregler. Som ett led i detta arbete har
Kristdemokraterna arrangerat ett symposium
onsdagen den 17 november om just intermodala
gränsöverskridande transporter av farligt gods och
avfall.
Det är med glädje som jag noterar de omdömen
som utskottet gjort om framlagda motioner i
betänkandet. Jag hoppas att arbetet skall fortsätta
och att de direktiv som Hot- och riskutredningen
får sig till del också skall resultera i ett ännu bättre
och kraftfullare åtagande för dessa transporter.