Hoppa till innehåll
PRESS
Swisha

Frivilligt stöd

Stöd med Swish

Stödet är frivilligt och påverkar aldrig redaktionella beslut.

Mottagare: Simon Axelsson

Lämna tomt för att välja belopp i Swish. Bankens beloppsgränser gäller.

Öppna Swish

Kontrollera att mottagarnamnet är Simon Axelsson och att beloppet stämmer i Swish innan du godkänner med BankID. Meddelande: PRESS0.

Swish till Simon Axelsson, 0761860127
Skanna QR-koden med Swish eller mobilkameran.

Du kan också öppna Swish själv och fylla i numret. Den här sidan kan inte kontrollera om en direkt Swish-betalning har genomförts. Kontrollera betalningen i Swish eller hos din bank.

Fler sätt att stödja PRESS0

Utforska PRESS0 · områden, sidor och verktyg
Anförande · kammaren

Farligt gods

KARIN WEGESTÅL (s), 1993-11-10 (riksmöte 1993/94).

Talarens profil: röster, uttalanden och ansvar

Herr talman! I betänkandet 1993/94:FöU1

behandlar försvarsutskottet regeringens skrivelse

1992/93:258 Farligt gods m.m. Utskottet står enat

bakom detta betänkande.

Jag tänker i huvudsak uppehålla mig vid

behandlingen av området som gäller farligt gods till

sjöss. I flera av de under den allmänna

motionstiden år 1993 avgivna motionerna hänvisas

till senare års oljekatastrofer. Motionärerna anser

att man fått en allvarlig påminnelse om de stora

miljöhot som olje- och kemikalietransporter till

sjöss medför. En rad åtgärder för att försöka

förebygga sådana katastrofer föreslås, exempelvis

tillskapande av aktionsprogram, speciella

trafikledningssystem för övervakning av

miljöfarliga transporter samt att Sverige i

internationella organ bör arbeta för ett system med

förhandsanmälan vid transport av farligt gods.

Utskottet har vid ett flertal tillfällen tidigare

behandlat frågan om säkerhet till sjöss i samband

med transport av farligt gods, senast i betänkandet

1992/93:FöU1 med anledning av en

socialdemokratisk motion där särskilt

miljöriskerna för Öresund och nödvändigheten av

ett system för förhandsanmälan av transport av

farligt gods genom Sundet belystes.

Utskottet hänvisade då till att det på svenskt

initiativ gjorts försök med ett rapporterings- och

anmälningssystem för fartygstrafiken genom

Öresund. Systemet byggde på frivillighet. Försöket

slog inte väl ut beroende på att Polen och

dåvarande Sovjetunionen inte medverkade.

Utskottet menade att de politiska förändringarna

liksom den allt större insikten om miljöriskerna

borde ha ökat möjligheterna att uppnå fungerande

internationella överenskommelser.

Trots att utskottet uttalade förståelse för att de

folkrättsliga principerna om havens frihet kan

medföra svårigheter delade utskottet inte

Sjöfartsverkets pessimistiska syn på ett

rapporteringssystem och utgick från att regeringen

och ansvariga myndigheter uppmärksamt skulle

följa frågan och ta erforderliga initiativ.

Sjöfartsverket redovisade den 30 juni i en rapport

till regeringen om sitt sjösäkerhetsarbete.

Utskottet har tagit del av de avsnitt som anknyter

till beredningsområdet och konstaterar att

rapporten knappast för frågan framåt när det gäller

ökad säkerhet vid transporter av farligt gods till

sjöss.

I rapporten, liksom i Sjöfartsverkets yttrande förra

året, beskrivs svårigheterna att uppnå nödvändiga

internationella överenskommelser, men antyder

inte några lösningar och redovisar inte heller hur

man fullgjort riksdagens uppdrag att följa frågan

och ta erforderliga initiativ.

Utskottet finner inte detta tillfredsställande utan

vidhåller sin i betänkandet redovisade uppfattning.

Regeringen bör därför i den fortsatta beredningen

uppmärksamt följa frågan och ta erforderliga

initiativ. Ett sådant torde vara att ge

Räddningsverkets samordningsroll sådant innehåll

att verket, mer direkt än för närvarande, kan

påverka förutsättningarna för transport av farligt

gods.

Sjöfartsverkets nonchalans gentemot riksdagens

beslut och dess sätt att hantera förlisningen utanför

Fårö nyligen, då tonvis med fosfor och kväve tilläts

förorena Östersjöns vatten till följd av att lasten

inte klassats som farligt gods, är inte ägnat att skapa

förtroende för Sjöfartsverket.

Mitt bestående intryck efter att ha läst rapporten

Sjöfartsverkets sjösäkerhetsarbete från juni 1993 är

att det från verkets sida inte finns någon större

beredvillighet att medverka till regler för att minska

olycksrisker, förrän det hänt någon verkligt stor

olycka som fått berättigad uppmärksamhet i

massmedia.

Problemet med det stora antalet ansvariga

huvudmän vid olyckor till sjöss borde rimligen bli

en del av de uppgifter som både Hot- och

riskutredningen och den kommitté som kommer att

se över de statliga marina myndigheterna får.

En naturlig resurs för bevakning av miljöfarliga

transporter är marinens välutrustade

sjöbevakningscentraler. Särskilt viktig är

sjöbevakningscentralen i Malmö, eftersom

Öresund är ett av världens mest trafikerade

sjöstråk. Ett samutnyttjande av befintliga resurser

är nödvändigt och bör göra det möjligt att snabbare

och billigare få till stånd en större sjösäkerhet. En

viktig förutsättning för detta är klara

ansvarsförhållanden.

Herr talman! Jag yrkar bifall till försvarsutskottets

hemställan.

Debatten

Hämtad sida: 3

3 rader

Källa: Sveriges riksdag. Originalet hos riksdagen Källfil hämtad 2026-10-13.

KARIN WEGESTÅL (s): Farligt gods (1993-11-10) — PRESS0