Herr talman! Jag tänker vara snäll i dag och inte ge mig in i sådana krumbukter eftersom jag tycker att detta är betydligt viktigare än att, som jag tidigare sade från talarstolen, vi står och knäpper varandra på näsan. Jag tycker att det är viktigare att faktiskt understryka att vi har kommit närmare varandra i dessa frågor och tycker att det är mycket positivt att vi faktiskt tar gemensamma tag i fråga om denna stora utmaning.
Denna reform som gäller personalförsörjningen är inte bara tagen ur luften. Den är väl utredd och genomarbetad. Om jag är rätt underrättad är även den socialdemokratiska gruppen i försvarsutskottet mycket flitig med att besöka förband, ofta nere i Blekinge och inte bara på Kockums utan också inom marina förband och flygförband. Där torde väl ändå även Peter Hultqvist ha snappat upp också Försvarsmaktens önskan om att detta faktiskt fungerar så mycket bättre eftersom personalförsörjningen är nödvändig för att upprätthålla försvarsförmågan, en försvarsförmåga som länge låg i träda efter ett antal olika försvarsbeslut tagna av den tidigare regeringen utan att man hade gjort de grundläggande analyserna. Det är därifrån vi kommer, om vi nu ska ägna oss åt att titta över axeln.
Herr talman! Frågan är om man ska ägna sig åt att bara ösa mer vatten från ett tidigare läckande skepp eller om man ska ägna sig åt att proppa i de riktiga hålen som läcker i detta skepp så att det faktiskt flyter och vi får en fungerande försvarsmakt. Jag väljer att se till den överenskommelse som vi har gjort om att utreda hela personalförsörjningsreformen i sin helhet. Sedan arbetar vi tillsammans framåt för att få detta att fungera bättre i framtiden.