Fru talman! Jag instämmer med Hans Wallmark om att det inte råder några tvivel om att det nordiska samarbetet har ställts inför stora utmaningar under covid-19-krisen.
Visionen om att bli världens mest hållbara och integrerade region är satt under hård press. Det förändrar inte vårt långsiktiga mål att sträva mot denna vision. Jag tycker tvärtom att krisen har gjort att visionen blir ännu viktigare. Krisen har visat att det är ännu viktigare att förverkliga visionen.
Jag ska gärna svara på frågorna och i vanlig ordning göra det som jag tycker att vi normalt sett har en bra dialog kring, även om vi inte är överens om alla svar. Om vi talar om varför man har stängt ned tror jag att det beror på att vi har haft en kris som slog till väldigt snabbt. Det blev akuta åtgärder i varje land, och man fattade något annorlunda beslut.
Jag beklagade redan då, i februari mars, att man fattade nationella beslut utan att överväga att också se på den nordiska kontexten. Man lade inte i vågskålen för sina beslut vad detta innebär för våra gränsregioner. Som Hans Wallmark påpekar, fru talman, är verkligheten för gränsregionernas medborgare och deras vardag en annan. Att inte ta med detta i besluten när man vidtar så avgörande åtgärder som att stänga gränserna är naturligtvis beklagligt, olyckligt och inte hållbart i en gemenskap som ska gå mot den vision som vi just nämnde.
Denna snabba och okoordinerade nedstängning var olycklig. Jag ser också att länderna i Norden nu, ett efter ett, vaknar upp och säger: Så här kan vi inte ha det.
Jag vill inte spekulera i exakt varför andra länder fattade de beslut de har fattat vad gäller gränsrestriktioner och när det gäller hur de nu öppnar upp. De har ju också valt ganska olika sätt att öppna upp. Danmark har öppnat helt nu, Norge går fram och tillbaka nästan varannan vecka när det gäller olika regioner och Finland har gjort en delregional öppning. Det ser alltså olika ut även nu.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Den exakta bakgrunden till varje nationellt beslut vill jag inte spekulera i. Däremot kan man säga att det självklart är så att Sverige är hårt drabbat. Vi har nu tillsatt en kommission som ska lämna ett svar på frågorna. Vi har inte svaren här i dag, men vi har en hypotes kring att detta är en klustersmitta. Stockholm var hårt drabbat. Det var många resandeströmmar och så vidare. Vi ska inte gå in på det i den här debatten, men Sverige har absolut varit hårt drabbat.
Vi har dock också baserat vårt beslut i den svenska regeringen att inte stänga gränserna på de rekommendationer som kommer bland annat från den europeiska smittskyddsmyndigheten ECDC om att gränsstängningar inte är ett effektivt medel för att bekämpa smittan. Där har de andra länderna valt en annan väg.
Som jag nämnde i mitt första svar ser vi det som vår ambition att till varje pris försöka öppna upp Norden igen. Vi verkar i stort sett varje dag för det från den svenska regeringens sida.
När det gäller den verklighet som råder ute i landet finns det en verklighet även här i Stockholm, det vill säga att detta också har stor ekonomisk betydelse för Sverige som nation. Ungefär 25 procent av vår export går till de andra nordiska länderna. Sedan finns det en verklighet, en vardag, för våra gränsmedborgare som jag är högst medveten om. Jag har talat med alla kommuner och med de mest utsatta många gånger och jobbat för att hitta lösningar där. Jag är fullt medveten om den besvärliga verklighet som det här har försatt våra gränsmedborgare i.
Jag skulle ändå vilja återkomma till att Sverige har valt en väg som är evidensbaserad även i det här fallet, det vill säga att gränsstängningar inte är en rekommendation från vare sig den svenska eller den europeiska smittskyddsmyndigheten som ett effektivt sätt att bekämpa smittan.