Fru talman! Nu känner jag igen statsrådet Hallberg lite mer än i det från hennes tjänstemän framtagna svaret.
Jag vill bara säga några saker. Jag tror att det finns en sak som förenar oss, både statsrådet, undertecknad och de ledamöter som nu inte finns i kammaren men som utgör kammaren. Det är betydelsen av Norden. Statsrådet berörde det något, men vi ska kanske ännu mer understryka det. Norden är oerhört centralt för Sverige. EU är väldigt viktigt - det är vår absolut viktigaste utrikes- och säkerhetspolitiska arena och vår ekonomi. Men Norden är vår gemenskap. Här finns våra värderingar. Här finns det gemensamma klimatet. Här finns den gemensamma historien. Här finns den gemensamma politiska kopplingen. Och här finns också, precis som statsrådet nämnde, vår ekonomi. Det här är våra absolut viktigaste handelspartner.
Fru talman! De nordiska länderna är syskon, och våra baltiska republiker är våra kusiner. Det här är vår del av världen. Det är därför detta är en sådan tragedi. Och, fru talman, ordet misslyckande måste också användas när syskon tvingas stänga dörren till varandra. Det är det som har skett.
Jag delar statsrådets bedömning att många av problemen uppstod på ett tidigt stadium därför att ingen kände till pandemins omfattning och exakta konsekvenser, och därför blev det i sin tur ett antal akuta åtgärder och beslut med, som statsrådet också korrekt benämner det, en bristande koordinering.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Statsrådet använde ordet "avgörande". Jag delar den synen. Det som är problemet, som statsrådet inte berör, fru talman, är att även Sverige fattade ett antal beslut som man nog också får beskriva som avgörande och som kom att uppfattas gå på tvärs mot vad man gjorde i de andra länderna, inte minst i Danmark, Norge och Finland. Det blir ibland ett slags självtillräcklighet från svensk sida när vi ska försöka förklara detta. Jag tror att den kanske något bristande ödmjukheten i kombination med den våg av död som slog in med våldsam kraft mot svenska äldreboenden har påverkat detta.
Därför är det viktigt att fundera på hur man går vidare, och den frågan kan statsrådet kanske grunna på när det gäller hur man konkret kan göra. Jag tycker att det var viktigt att Moderaterna var drivande i att ställa kravet om och till slut få en coronakommission på plats i Sverige, och jag tycker också att det är ett intressant förslag som Föreningen Norden har väckt om en gemensam nordisk coronakommission. Jag upprepar därför även den frågeställningen till statsrådet, alltså hur man från regeringens sida ser på det.
Det finns olika bilder av vilken frustration som finns. Jag skulle kunna trötta statsrådet med att upprepa en del av berättelserna från Strömstad, Värmland, Tornedalen och Öresund, men jag tror att statsrådet har hört dem många gånger. Innan vi fick de delregionala lösningarna med Danmark, då Danmark accepterade svenskar från olika områden, inte minst Skåne, uppfattades det som frustrerande att vi hade vår gräns öppen. Det gjorde att danska medborgare kom från Köpenhamn och Själland till Skåne för att handla, gå på restauranger och till och med ta sig via Ystad till Bornholm, men samma gräns, samma dörr in till Danmark, var under en tid stängd för oss från Skåne.
Jag tror att känslan av det är någonting som är oerhört centralt för nordiska politiker att bearbeta nu när vi lämnar pandemins 2020 bakom oss.