Herr talman! Jag vill instämma i Ola Rasks anfö-
rande, som jag inte ska upprepa. Jag konstaterar bara
att betänkandet behandlar två följetonger. Den ena är
sotningen, och den andra är frågan om en katastrof-
fond.
Beträffande sotningen är vi i utskottet helt överens
i sak. Det finns en reservation, men den handlar inte
om innehållet och målsättningen att komma bort från
sotningsmonopolet. Det gäller mera frågan om vilken
volym vi ska ha på högtalaren när vi talar med rege-
ringen. Jag menar att det räcker med det föreliggande
förslaget.
Jag tycker dessutom att vi har fått en bra genom-
gång med Försvarsdepartementets nytillträdda stats-
sekreterare och menar att hon bör få en chans att lösa
den här frågan. Hon verkar ha en sådan ambition. Jag
förlitar mig på det och hoppas att vi ska kunna kom-
ma fram till en lösning av denna gamla och sega
fråga.
Beträffande katastroffonden tycker jag att ut-
skottskansliet har gjort ett bra arbete. Man har an-
strängt sig för att kolla upp läget också i andra länder,
och jag är tacksam för det. Tyvärr har svaren inte
kommit fram så snabbt, men vi fick så sent som för
ett par timmar sedan ett mejl från Försvarsdeparte-
mentet om förhållandena i Norge.
Man har i Norge en sådan naturskadefond som vi
har efterlyst i vår motion. Den sorterar dock inte
under försvarsdepartementet utan under lantbruksde-
partementet. Det kan alltså hända att vi i vårt sökande
efter lämpliga alternativ har letat på fel ställen. Det är
inte unikt för Sverige att det inträffar katastrofer och
överraskande tillbud vars åtgärdande man inte har
medel för att bekosta.
Det pågår som sagt en beredning inom regeringen,
och vi är nöjda med det. Vi räknar med att få åter-
komma i frågan, och vi har nu fått nya argument som
vi kanske kan precisera nästa år i en ny motion.