Herr talman! I detta betänkande om samhällets
räddningstjänst behandlas ett antal motioner från den
allmänna motionstiden. De frågor som berörs är det
allmänna säkerhetsmedvetandet, transport av farligt
gods, monopolet inom sotningsväsendet och en ge-
mensam teknik för radiokommunikation.
Utskottet är enigt förutom under mom. 4, som
gäller sotningsmonopolet. Där finns, som andra här
har nämnt, en reservation från Socialdemokraterna,
Vänsterpartiet och Centern. Jag återkommer till den.
Den enskilda människans säkerhetsmedvetande
och säkerhetsutbildning är en angelägen fråga. Skol-
verket har lagt fram ett förslag till Utbildningsdepar-
tementet om nya målformuleringar för grundskolans
kursplaner i syfte att utveckla elevernas kunskaper
vad gäller nöd- och katastrofsituationer. Denna vikti-
ga fråga kommer väl så småningom att behandlas i en
proposition eller på annat sätt.
Även Statens räddningsverk har tillsammans med
frivilligorganisationer och samverkande myndigheter
inriktat sig på att stärka förmågan att hantera olyckor.
Det här arbetet pågår och bör klaras ut så, att man kan
räkna med att motionärerna kan känna sig ganska
nöjda.
Herr talman! Frågan om transporter av farligt
gods har uppmärksammats genom de stora olyckor
som har hänt. Man kan nog med fog säga att det inte
är något fel på regelverken utan att det snarare är den
mänskliga faktorn som spelat in. Vi har internatio-
nella regelverk som har godkänts på nationell nivå.
Det görs en hel del på detta område, men det händer
ändå olyckor. Oavsett orsaken till sådana olyckor
måste man naturligtvis analysera och vidta de åtgär-
der som är möjliga för att minimera riskerna.
När det gäller vägtransporter har det pågått ut-
bildning i många år. Svenska åkeriförbundet har via
sina länsföreningar haft utbildning i över 15 års tid
både för medlemsföretag och för fordonsförare om
transporter av farligt gods. Det är en viktig del.
Men det är också viktigt att man har ett vägval för
sådana transporter. Här har länsstyrelserna den stora
och viktiga rollen att styra transporterna av farligt
gods till vägar med mindre risker. Det är en sak som
också kan göras genom de lokala trafikföreskrifterna.
Sedan har vi sotningsmonopolet. Det har diskute-
rats och debatterats i denna kammare många gånger.
Nu liksom under många år tidigare finns det förslag
från en motionär om att sotningsväsendet ska avregle-
ras. Tidigare års motioner har regelmässigt avstyrkts
med motivering att utredning pågår, att ändringar
förbereds och att ärendet bereds. Det har tagit många
år, och ännu har ingenting hänt.
Frågor och interpellationer har under flera års tid
också handlat om detta ämne. Sotningsutredningen
redovisades och överlämnades till regeringen i mars
1998. Vi hade därför förväntat oss att det skulle hän-
da någonting, men tyvärr har det inte gjort det.
Utskottet har i flera tidigare betänkanden förutsatt
att en proposition skulle komma, men tyvärr har den
uteblivit. Det är just av den orsaken som i varje fall
några partier ansett, och som vid detta tillfälle blev
utskottsmajoritet, att det är nödvändigt att man vidtar
åtgärder snarast.
Därför har vi kommit fram till ett tillkännagivan-
de. Anledningen till det är just att regeringen trots
påtalanden från utskottet och riksdagen inte har
kommit med ett förslag. Det borde inte ta flera år att
lösa en sådan fråga.
Herr talman! Jag yrkar därför bifall till utskottets
förslag och avslag på reservationen under mom. 4.