Fru talman! Jag vill tacka justitieministern för
svaret som i viss mån var uttömmande. Det är själv-
klart att ministern inte kan gå in på ett enskilt fall, det
behöver inte ens kommenteras. Men när man ställer
en fråga är det naturligt att man utgår ifrån ett konkret
fall som visar på brister i lagen. Jag tänker dock hålla
mig på ett principiellt plan.
Det gäller bodelning i allmänhet och ena makens
skulder i synnerhet. Är det fråga om skadestånd till
följd av dom för brott måste det behandlas särskilt
och allvarligt. Det är viktigt att den som har begått
brott ställs inför rätta och utdöms att betala skade-
stånd. Skadeståndet ska användas reparativt för den
som har lidit skada. Skadestånd ska utgöra en repara-
tion för den skadelidande, men det har även en pre-
ventiv funktion, både allmänpreventiv och individu-
alpreventiv funktion.
Det är viktigt att ingen annan än förövaren straffas
för brott. Om man är gift med en person som har en
skuld blir man naturligtvis drabbad av det, eftersom
man ska bära varandras bördor i äktenskapet.
Ett sätt att freda sig från makens skuld är att ta ut
skilsmässa. Äktenskapsbalken innehåller regler för
extraordinära förhållanden, som justitieministern
mycket riktigt påpekade. Men tingsrätterna har inte
tillräckligt tydlig lagstiftning att grunda sina domar
på, eftersom ett mål rörande skadestånd vid bodelning
nu har gått vidare till hovrätten.
Säkert har de inblandade lidit skada, och vid ett
sådant domslut kan man tänka sig att ingen inblandad
mår särskilt bra. För att man ska förhindra onödigt
lidande och osäkerhet i tingsrättens behandling i mål
av detta slag måste lagen vara tydlig.
Nu har det aktuella målet, som vi inte ska beröra
här, ännu inte avgjorts i högre instans. Men eftersom
justitieministern har sagt i pressen att det verkar
orimligt utgår jag ifrån att han är intresserad av att
förändra och förtydliga den aktuella lagstiftningen.
Är ministern det?