Fru talman! Jag misstänkte att flera av talarna skulle inrikta sig främst på den del av betänkandet som rör just förebyggande av våldsbejakande extremism, eftersom det är ett ämne som utskottet engagerat sig hårt i, både i förra årets betänkande rörande förebyggande av våldsbejakande extremism, med fyra tillkännagivanden, och också i år då vi följer samma linje. Det är alltså ett mycket engagerat och drivande utskott som tar frågan om hur vi ska göra samhället mer motståndskraftigt mot våldsbejakande extremism på största allvar och hur vi då kan värna demokratin.
Utöver detta vill jag hänvisa till de förslag som Liberalerna har lagt fram om till exempel skärpt lagstiftning mot terrorresor och finansiering, kriminalisering av värvning till eller uppvigling till stöd för terroristverksamhet via sociala medier, en utvidgning av de brott som omfattas av terroristbrottslagen och ökade resurser mot terrorism, extremism med mera.
Därmed kommer jag att fokusera på den del av betänkandet som rör just fri- och rättigheter. För en liberal är det nämligen några av de vackraste ord som finns och också de som utgör grunden för mitt politiska engagemang. Det borde ju vara något som man enkelt kunde komma överens om, för vem vill inte ha både frihet och rättigheter? Men så enkelt är det som bekant inte.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Fri- och rättigheter, m.m.
I detta betänkande hamnar utskottet i frågan om var och hur gränsen ska dras för var mina rättigheter upphör så att andras rättigheter kan upprätthållas. Var går gränsen mellan religionsfrihet och friheten från religion? Var går gränsen mellan den egna äganderätten och den gemensamma? Hur skyddar vi minoriteters fri- och rättigheter utan att majoritetssamhället kommer i kläm? Hur ska vi se till att de fri- och rättigheter som vi anser att våra svenska medborgare ska garanteras också garanteras alla EU-medborgare?
Vi liberaler blir ibland kallade för kluvna eftersom vi ofta resonerar från flera olika synvinklar. Det kan då bli otydligt var vi står, och det förstår jag. Men samtidigt är det faktiskt ett perspektiv som fler borde anlägga på flera av frågorna i detta betänkande.
Böneutrop kan upplevas som störande. Det kan också anföras att det inte är vilket ljud som helst, eftersom det uppmanar till en viss religion. Men utgör det verkligen ett så stort ingrepp i friheten i människors vardag att vi ska fatta generella beslut i Sveriges riksdag mot detta? Jag tycker inte det.
Jag tycker att det är ett beslut som med gott förnuft och existerande lagar kan hanteras på ort och plats, om viljan finns.
En annan av betänkandets frågor, frågan om diskriminering, tror jag att vi alla är emot. Diskriminering borde alla vara emot. Men när man granskar vad de olika partierna lägger i begreppet ser man att det finns stora skillnader. Medan jag, enkelt uttryckt, menar att vi har en diskrimineringslag som ska göra det möjligt för alla individer att hävda sin rätt och sin individualitet, att man ska ha så lika möjligheter och rättigheter som möjligt oavsett kön, könsöverskridande identitet eller uttryck, etnisk tillhörighet, religion, funktionsnedsättning, sexuell läggning och ålder, finns det vissa som anser att vi inte behöver ta hänsyn till åtminstone vissa av dessa diskrimineringsgrunder, eftersom det viktigaste verkar vara att man ska anpassa sig, att man ska vara en del av det hela. Jag anser att ett sådant synsätt är ett sätt som ligger skrämmande likt totalitära staters syn på människor, och jag hävdar bestämt att vår diskrimineringslagstiftning är ett viktigt verktyg för ett bättre samhälle och en hållbar demokrati.
Fru talman! EU-medlemskapet, som liberaler värnar så starkt, är i sig inte någon garant för att de grundläggande fri- och rättigheterna alltid respekteras. EU saknar faktiskt effektiva verktyg för att motverka brott mot de mänskliga rättigheterna när de begås av medlemsstaterna själva. Därför behöver vi en kraftigare rättighetsmekanism i EU. Liberalerna har därför länge menat att Sverige måste agera kraftfullt så att det skapas en MR-mekanism som innebär tydliga konsekvenser för de medlemsstater som inte garanterar eller till och med själva begår brott mot medborgarnas grundläggande fri- och rättigheter.
Kommissionen behöver möjlighet att dra ett medlemsland inför EU-domstolen för brott mot de grundläggande värderingar som listas i Lissabonfördraget med kännbara sanktioner i form av exempelvis frysning av EU-medel eller indragen rösträtt i rådet. Priset ska vara högt för den som bryter mot unionens grundläggande värderingar, precis som det i dag är mot den som trotsar unionens ekonomiska regelverk.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Fri- och rättigheter, m.m.
Vi behöver värna rättsstatens principer. Det handlar inte om att peka finger eller agera besserwisser, utan det handlar om att leva upp till detta betänkandes intentioner inte bara i Sverige utan också i EU.
Fru talman! Jag ställer mig bakom alla L-motioner samt de gemensamma alliansmotioner som Liberalerna också verkar för. Men för kammarens tålamods skull yrkar jag bifall bara till reservation 17 om de mänskliga rättigheterna i EU.
(Applåder)