Herr talman! Den 14 juni förra året lämnade dåva-
rande statsrådet Mats Hellström information här i
kammaren om regeringens avsikt att ansöka om ob-
servatörskap för Sverige i Schengensamarbetet med
sikte på fullt medlemskap. Den svenska ansökan
överlämnades till Schengensamarbetets dåvarande
ordförandeland Belgien i slutet av juni. Den innehöll
två förebehåll: för det första, att den nordiska passfri-
heten måste bevaras, dvs. att även Island och Norge -
som till skillnad från de tre nordiska EU-länderna inte
har någon automatisk rätt att delta i Schengensamar-
betet - måste kunna medverka samt, för det andra, att
de s.k. kompensatoriska åtgärder som är en förutsätt-
ning för att personkontrollerna vid de inre gränserna
skall kunna avvecklas även uppfyller svenska krav på
kontroll och skyddsåtgärder, särskilt med avseende på
narkotika.
Samtidigt med Sverige lämnade Finland in sin an-
sökan. Danmark ansökte om anslutning till Schengen-
samarbetet redan i maj 1994. Både Finland och Dan-
mark gjorde, liksom Sverige, förbehåll för att samtli-
ga nordiska länder måste kunna medverka så att den
nordiska passunionen kan bevaras.
Förhandlingsprocessen inleddes i höstas med en
noggrann genomgång av Schengensamarbetets regel-
verk och motsvarande lagstiftning i de nordiska län-
derna. En rad möten ägde rum med Schengensamar-
betets ordförandeskap och sekretariat liksom med ett
flertal enskilda Schengenländer samt i den nordiska
kretsen. Detta förberedande arbete, som syftade till att
identifiera eventuella problem samt viktigare för-
handlingsfrågor, resulterade i att samtliga fem nordis-
ka länder förklarade sig kunna acceptera Schengen-
samarbetets grundläggande regelverk.
Schengenländerna gjorde på ett tidigt stadium
klart att de som utgångspunkt för förhandlingarna
accepterade de nordiska ländernas krav att kunna
behålla den nordiska passunionen. Den fria rörlighe-
ten i Norden betraktas som ett viktigt bidrag till ett
utvidgat europeiskt samarbete i gränskontrollfrågor.
Vid Schengenministrarnas möte den 20 december
fattade man beslut om att inleda formella förhandling-
ar om observatörskap i Schengensamarbetet för samt-
liga fem nordiska länder fr.o.m. den 1 maj i år. Det
slutliga målet för dessa förhandlingar angavs vara
fullt medlemskap för de tre EU-länderna Danmark,
Finland och Sverige samt samarbetsavtal för Island
och Norge. Jag vill här inskjuta att observatörskap är
ett första steg på vägen mot fullt medlemskap för
Sverige och de två övriga nordiska EU-länderna. För
Island och Norge är det fråga om ett förberedande
stadium inför den associerade anslutning som blir
aktuell för dessa båda länder.
Herr talman! Vi är nu inne i slutskedet av den
första fasen av våra förhandlingar om anslutning till
Schengensamarbetet; den som syftar till att de nordis-
ka länderna skall kunna gå in i samarbetet som obser-
vatörer. Även om detta inte innebär några förpliktel-
ser från vår sida att redan på detta stadium slopa per-
sonkontrollerna vid de inre gränserna eller att i övrigt
tillämpa Schengenreglerna är det ett viktigt politiskt
steg som markerar att vi vill gå vidare och förhandla
om de slutliga villkoren för ett fullt medlemskap. Det
är närmast mot denna bakgrund som regeringen nu
vill lämna denna information om det aktuella för-
handlingsläget till riksdagen.
Vi har i vår ingående granskning av Schengen-
samarbetets regelverk inte funnit några hinder för en
svensk anslutning. Schengensamarbetet syftar ju till
att genomföra den inre marknaden med avseende även
på personers fira rörlighet och till att förstärka de
yttre gränskontrollerna liksom samarbetet för att be-
kämpa illegal narkotikahandel och annan gränsöver-
skridande brottslighet. Vi har i förhandlingarna med
Schengenstaterna understrukit att Sverige avser delta
särskilt aktivt i samarbetet på just narkotikaområdet.
Redan i samband med förhandlingarna om vårt
medlemskap i EU tog Sverige, liksom de övriga
kanditatländerna, ställning för att förverkliga den fira
rörligheten för personer under förutsättning att de
kompensatoriska åtgärderna under den tredje pelaren
genomförs samt fungerar. Schengensamarbetet är ju
ett provisorium i avvaktan på att samtliga länder i EU
kan enas om att införa motsvarande regler i hela unio-
nen. Detta är också en svensk målsättning, vilken vi
klart har deklarerat i olika sammanhang i EU-arbetet.
Att i nära samarbete med andra europeiska länder
effektivt kunna bekämpa gemensamma problem som
illegal handel med narkotika och andra former av
organiserad brottslighet är en förstarangsfråga för
Sverige och en av de viktigaste frågeställningarna för
EU-ländernas regeringskonferens som inleds i dag.
I avvaktan på att ett samarbete kan komma till
stånd på EU-nivå erbjuder Schengenavtalet ett viktigt
samarbetsinstrument. Genom en samverkan mellan de
nuvarande tio medlemsstaterna i Schengensamarbetet
och de fem nordiska länderna uppnår vi en väsentlig
utvidgning av den fria rörligheten för enskilda männi-
skor i Europa och bidrar därmed till att förverkliga
målsättningen om "medborgarnas Europa". Att inom
denna ram kunna bevara den fria rörligheten inom
hela Norden, en omistlig del av det nordiska samarbe-
tet sedan mer än 40 år, är ett angeläget mål i sig.
Herr talman! Schengenstaternas ministrar har vid
ett möte i måndags den 25 mars enats om att inbjuda
sina nordiska kolleger till ett gemensamt möte i Haag
den 18 april. Avsikten är att ministrarna vid det mötet
skall konstatera att förutsättningar föreligger för
samtliga fem nordiska länder att inleda observatör-
skapet i Schengensamarbetet den 1 maj, alltså enligt
gällande tidtabell. Därmed har vi nått fram till ett
viktigt etappmål.
Som observatörer kommer de nordiska länderna
att inbjudas till samtliga möten inom Schengensamar-
betet, med full yttrande rätt och med rätt att lägga
fram förslag. Vi deltar däremot inte i de formella
besluten. Detta ger oss en värdefull möjlighet dels att
vinna erfarenheter av hur Schengensamarbetet funge-
rar redan innan vi blir medlemmar, dels att kunna
påverka samarbetets inriktning.
Efter den 1 maj vidtar förhandlingar om själva
anslutningsfördragen för Sverige, Danmark och Fin-
land samt om samarbetsavtal för Norge och Island.
Målsättningen är att dessa förhandlingar skall kunna
avslutas för årets slut och att medlemskapet i Scheng-
ensamarbetet skall kunna träda i kraft under 1998.
Regeringen kommer att hålla riksdagen fortlöpande
informerad om hur dessa förhandlingar fortskrider.