Herr talman! Ibland får jag en känsla av att man
upplever Schengensamarbetet som ett hot i stället för
den möjlighet som det utgör. Det är ju kopplat till den
grundläggande fråga som hela EU-medlemskapet
vilar på, nämligen vår önskan om att riva gränserna
mellan EU:s länder och att öppna dem för de männi-
skor som lever i EU. Det är ju den positiva strävan
som vi har och som vi anser vara väldigt önskvärd.
Det är helt riktigt att Schengensamarbetet är ett
snabbspår inom ramen för EU för att åstadkomma den
fria rörligheten även för personer, inte bara för varor
och tjänster. Anledningen till att frågeställningen har
kommit upp för vår del är att Danmark har en direkt
gräns mot Schengenländerna och att Danmark stod
inför valet att acceptera att få långa köer på den sida
av sin gräns som vetter mot Tyskland eller att få dem
på den sida som vetter mot Sverige. Danmark valde
att vilja vara med i Schengensamarbetet men önskade
då mot bakgrund av att man ville upprätthålla den
nordiska passfriheten att även resten av Norden skulle
vara med.
Vi övervägde då vilket som var bäst: att utvidga
den nordiska passfriheten till större delen av EU eller
att i praktiken avskaffa den nordiska passfriheten. Det
var det som valet stod emellan, och jag tror att vi alla
kan vara överens om att eftersom vi anser att den
nordiska passfriheten är så värdefull, skall vi rädda
den inom ramen för Schengensamarbetet.