Herr talman! Jag yrkar bifall till förslaget i konstitutionsutskottets betänkande. Jag tänkte bara kortfattat kommentera ett par av frågorna.
En fråga som tas upp i detta betänkande handlar om kränkningar på internet.
En annan fråga som berörs i betänkandet handlar om kränkande fotografering. Denna fråga har regeringen arbetat med. En utredning har lagt fram ett förslag, och regeringen har lagt fram ett förslag. Nu har Lagrådet avrått från att man ska genomföra denna lagstiftning. Vi får se vad som händer framöver med det. Jag tycker att det finns skäl att införa en skarpare lagstiftning när det gäller kränkande fotografering. Men det förslag som kom nu var inte tillräckligt bra. Vi får hoppas att man kan komma fram med ett bättre förslag senare.
Kränkningar på internet är också ett problem, och jag hoppas att regeringen fortsätter att se över den frågan. Också vi i riksdagen kan fortsätta att se över den framöver. Men i dag finns det inte några tydliga förslag som är möjliga att genomföra.
En annan del i detta betänkande handlar om offentliggörande av de så kallade Stasiarkiven. Stasiarkiven har blivit offentliga till viss del och behandlas genom en särskild lagstiftning i Tyskland i och med att Östtyskland försvann som land. Det finns enorma arkiv som rör många människor där nere. De som är berörda av detta har möjlighet att ta del av det. Det har på senare tid även blivit en debatt om att offentliggöra de svenska Stasiarkiven. Då har vi haft en diskussion mellan alla riksdagspartier och justitieministern. Det har varit en bra diskussion. Det har varit ett antal möten som har landat i det som Mia Sydow Mölleby tidigare talade om här, nämligen att vi har fått fram en så kallad vitbok som behandlar dessa frågor därför att diskussionen och debatten om detta har varit rörig.
Sverige har inte något Stasiarkiv trots att denna diskussion har förts, som jag sade tidigare. Däremot finns det ett antal uppgifter i Säpos allmänna arkiv som berör några personers samröre med Stasi. Det finns naturligtvis också uppgifter om ett antal personers samröre med KGB och Sovjetunionens hemliga organisationer, polska underrättelsetjänster och en rad andra. Säpo menar i detta sammanhang att man inte ser något särskilt skäl till att just deras olika punktkommentarer eller arkiverade detaljer kring enskilda människor skulle särskiljas när det gäller Stasi i förhållande till KGB eller andra underrättelsetjänster. Det kan ju vara så.
Svenskar kan också få ut uppgifter från de tyska Stasiarkiven på ungefär samma villkor som tyska medborgare. När det gäller själva grundfrågan om det stora arkivet som finns i Tyskland har svenskar tillgång till det på ungefär samma sätt som man har i Tyskland. Man kan också i Sverige ansöka om att få se vad Säpo har för uppgifter om en själv när det gäller dessa frågor.
Sammantaget är jag väldigt nöjd med den information som vi fått från regeringen och Säkerhetspolisen. I den vitbok som skrivits gås de här frågorna igenom på ett bra sätt. Jag tycker inte att det egentligen finns något rimligt skäl i dag att göra en undantagsbestämmelse när det gäller de få uppgifter som finns i Säpos arkiv i de här frågorna.
Jag tänker avsluta anförandet med att läsa upp några meningar från betänkandet:
"Säkerhetspolisen" - den svenska - "kunde år 2001 konstatera att det fanns 57 personer i Sverige för vilka det fanns indikationer på att de på något sätt hade verkat för den östtyska underrättelsetjänsten. Av dessa hade cirka en fjärdedel varit föremål för förundersökning. Dessa utredningar hade lett fram till att två personer år 1971 hade dömts till fängelse för förberedelse till spioneri. Övriga förundersökningar lades ned med anledning av att brott inte kunde styrkas eller att handlingen inte var brottslig."
Det är egentligen detta som är det grundläggande. Det är svårt att se varför man skulle lämna ut handlingar om enskilda personer för vilka man inte kan styrka brott utifrån Säpos arkiv oavsett om de har koppling till Stasi eller till andra underrättelsetjänster. Antagligen skulle det skapa problem både för Säpo och för många enskilda och i en del fall ge helt felaktiga misstankar som man skulle lämna ut till allmänt beskådande.