Herr talman! Utskottets betänkande handlar om integritetsfrågor, någonting som blir allt viktigare. Vi behöver bara tänka på det antal elektroniska spår som vi lämnar efter oss överallt; man fruktar övervakningssamhället.
I Sverige är det kanske särskilt viktigt eftersom vi avviker när det gäller integritetsfrågor. Man uppfattar ju det som man är uppvuxen med som något helt naturligt. Det gäller till exempel våra personnummer som är en del i vårt folkbokföringssystem. Det har tjänat oss väl, och det finns ingen anledning att ändra på det men man bör vara medveten om att det kanske beror på att vi har sluppit krig och ofärd. I många andra länder är detta något som man är rädd för. Dåvarande Sovjetunionen såg med skräckblandad förtjusning på vårt system och övervägde att införa det, men avstod huvudsakligen för att erfarenheterna från Holland under andra världskriget avskräckte. Det var just i Holland som den tyska ockupationsmakten hade det allra lättast att kontrollera civilbefolkningen. Holland hade ett folkbokföringssystem som var snarlikt vårt.
Vi instämmer med det som framförs i betänkandet så när som på några få punkter. Där har vi ett par reservationer som jag yrkar bifall till.
En av våra reservationer gäller skolans verksamhet. Vår uppfattning är att en skattefinansierad skola ska hanteras likadant alldeles oavsett vem som är huvudman. Det bör inte vara så att skattepengar göms bakom ett skynke bara för att utföraren är privat.
En annan reservation gäller avvägningen mellan värnandet av integriteten och möjligheten att bekämpa brott. För ett tiotal år sedan sade man här i kammaren att människor dess värre drabbas av brott - det gäller unga, gamla, kvinnor och män - men att det inte finns någonting som heter hedersvåld. Acceptansen för den tesen har kostat liv och lidande.
I dag säger man att de intagna på våra fängelser utgörs av två kategorier, svenska medborgare och de som inte är det. Låt oss inte göra om misstaget. Låt oss skaffa oss möjligheter att kartlägga hur mönstren ser ut för att kunna bespara så många människor som möjligt utsikten att bli brottsoffer.
Vi har även ett särskilt yttrande som gäller de så kallade Stasiarkiven. Där anser majoriteten att frågan om det så kallade Rosenholz-kartoteket är en fråga som berör USA och Tyskland men inte Sverige. I den frågan har vi en annan uppfattning.