Fru talman! Det är bra med personliga bekännelser. Och jag tror att vi skulle behöva lite fler personliga bekännelser från företrädare för majoriteten här i kammaren, för jag tror att ni sitter och klämmer på en hel del sådana emellanåt.
Sedan är frågan om vi ska ha en filosofisk eller verklig diskussion om problemet. Men det som Lars Elinderson tar upp, som jag kan hålla med om och tror att vi är överens om, är att det är för lätt att låna pengar. Tyvärr är det ett problem att de som många gånger behöver låna pengar inte får låna pengar. Det är ju ingen rättvisa i detta. Det bottnar också i vilken konsumtion vi har och vilken konsumtion vi håller i gång med lånade pengar.
Jag vill absolut inte moralisera över konsumtion. Jag vill moralisera över dem som ger lån till ockerräntor, dem som kreditdiskriminerar och de inkassoföretag som använder aggressiva metoder med hutlösa avgifter. Det är dem vi ska moralisera över och förändra lagstiftningen kring så att vi kan få starkare konsumentintressen.
Den här diskussionen handlar trots allt om möjligheten att ha en seriös kreditgivning för att människor som under en kortare tid av omställning, i personliga kriser på grund av sjukdom, arbetslöshet och andra ofrivilliga situationer som de har hamnat i ska kunna få hjälp att upprätthålla den för hushållet nödvändiga konsumtionen utan enorma avgifter.
Jag vill fråga Lars Elinderson hur vi ska säkerställa de här konsumentintressena vid kreditgivningen.